Fan vad det känns jobbigt. Anledningen är många. Att t ex inte ha något arbete att gå till börjar bli påfrestande. Inte för pengarnas skull, utan för att jag saknar det dagliga arbetet. Sen kommer jag i stort sätt bara i ett enda par byxor, vilket jag idag rådde bot på genom att köpa 3 nya. Sen har jag en ganska jobbig granne som klagar så fort det hasar ner lite snö från mitt tak på hennes. Ja en del har stora problem. Hon sa det inte personligen, utan skickade ett mejl. Tänkte nästan skicka tillbaka ett med texten" Det brukar kunna göra det på vintern". Men jag sket i det. Sen kommer min ohängde svåger med familj till svärmor i helgen. Efter förra höstens bråk så har vi beslutat att hålla oss undan. Jag hade beslutat sedan ycket länge. Sen sa frugan härom dagen att hon helst skulle vilja åka någonstans över helgen. Men det var lite försent påtänkt. Hörde igår att yngsta dottern inte heller vill träffa dom efter allt som har varit. Heder åt henne att ha en egen åsikt och följa den. Men så har hon ju pappas envishet.

Så varje sak för sig går att klara, men allt på en gång gör att mitt hjärta och hjärna går i spinn. Även om en del kanske tycker att jag varken har hjärta eller hjärna.

Idag blev det lie körigt. Skulle till Arbetsförmedligen, ta kort för nytt körkort, köpa byxor, besöka en kursad affär som hade 30% på allt. Samtligt sken solen. Men nu är allt klart. Skönt.