Jag är nog inte ensam om att hata delar av släkten. Som du vet har det varit en massa skit mellan mig, svågern, svägerskan och deras ena unge ( 20 år ). Nu har hela den grenen av släkten, d v s svågern, svägerskan och deras tre barn, varit hos min svärmor och passat på att snacka en massa dynga. Svärmor sa tidigare att hon inte vill ta ställning för någon. Jag accepterade detta och pratade aldrig om det bråk som var. Nu har dock svägerska pratat så öronen nästan föll av från svärmor. Dessutom har jag sträckt ut min hand 4 gånger och efter det sagt att det nu fick vara nog och att det får vara dom som sträcker ut en hand. Ändå är det nu mitt fel att vi inte kom ner. Ja, ja, man ska stå ut med mycket. 

Men jag är bara så. Jag hatar feghet och falskhet. Jag tål inte människor som förtalar andra för att komma i bättre dager själv. Jag hatar folk som talar om för andra vad de ska tycka. Tänk om man hade en svåger som inte var toffel, utan kunde tänka själv. Men så är det tyvärr inte. Här är det svägerskan som inte bara ska ha första ordet, utan också sista. Men hon  kunde inte märka att hennes dotter led av ätstörning och att det var därför jag försökte skapa en kontakt med henne. Hade fru perfekt låtit mig gå vidare så hade hennes dotter kanske inte gått med skiten så länge utan fått hjälp tidigare. Nu kommer hon självklart att säga att så inte är fallet, men det är bara att läsa någon av mina gamla bloggar samt mina mejl till dottern så förstår en förståndig människa att så är fallet. Självfallet kan jag inte storma in och säga åt hennes dotter att hon har ätstörningar. Jag försökte först bygga upp ett förtroende. Men det gick ju svägerskans näsa förnär.

Men nu är det så och vi får leva med det. Det känns sorgligt eftersom jag känt svågern i 40 år. Men jag kan inte göra mer.

Är ingen direkt vän av att lägga ut Youtube-filmer men kan inte låta bli denna gång. Den första är en sån fantastisk kärleksförklaring till den kvinna man älskar och den andra är en sån fantastisk återspegling av det vilda unga liv man levde. Rod Stewart var en mästare på bra låtar. Tyvärr ängnar han sig numera mest åt covers, tyvärr.

Jag MÅSTE helt enkelt skärpa till mig på flera sätt. Har försökt flera gånger att gå ner i vikt utan resultat. Från nov-08 till nov-09 gick jag upp i stort sätt 15-16 kg. Började då med lite träning och vattengympa. Så sedan dess har jag i stort hållit min vikt. Nu är det då dags för nästa steg. Ser man att man hålla vikten så kan man också gå ner. Så jag började igår med att gå i över en timme. Idag har jag dammsugit hela huset och ska snart på vattengympa. Nu är det allvar! Nu SKA jag gå ner.

Observera att ovanstående bara ska praktiseras av oss som verkligen är överviktiga och inte av dom som ligger på rätt vikt.

 Vad är du rätt vikt? Det får du fram genom att räkna ut din BMI ( googla på det ). Det är ju så att längd och vikt hör ihop. Med andra ord så vore min vikt perfekt om jag var ca 2,4-2,5 meter lång. Men nu är jag ju inte det. Och eftersom jag inte kan dra mig längre, utan p g a ålder snarare krymper så är det till att gå ner i vikt.

Sådär 20-30 kg vore ett minimum.....