Nu har jag kommit hem från Prag. Tog en kopp kaffe och plockade upp det värsta. Sen gick vi över för att hälsa på våra barnbarn. Alla 4 fick vi se, krama, leka och prata med. Nåja, alla pratar ju inte än. Men M. har börjat krypa. Han ser alltid glad ut och är kraftig som en brottare, men ändå inte tjock. Nej, han ser bara stark ut när han kryper fram. Det som råkar vara i vägen flyttar han på.

När man får se sina barn och barnbarn så känner man sig rikast i världen.