Något som jag egentligen väntat på länge har skett. Enligt rektorn så har elever, föräldrar och personal klagat på mitt, enligt dessa anonyma angivare,  burdusa sätt. Som relativ ny rektor vill han sätta sin prägel på skolan. Han vill att ingen på skolan ska skrika eller tala högljudd till lågstadiebarnen. Och jag är villig att till viss del hålla med. Det som är sjukt är att jag får mer gjort än de flesta, ungarna lyssnar och ungarna mår bra. De ungar som inte lyssnar gör det av olika anledningar. Då vänder jag mig inte i första hand till de som har någon form av diagnos som t ex Aspberger eller ADHD, utan de barn som inte fått någon uppfostran och värme hemifrån. Men det är just dessa ungar som går hem och klagar och sedan går dessa till rektorn och klaga för att jag vill ha ordning i klasserna och på rasterna.

Det som är mycket irriterande är att rektorn inte håller med om att jag genom att hålla 5,6 7 elever i hårda tyglar gör det trevligare för flera 100 elever. Han håller i sig med om att det fungerar, men samtidigt tycker han sååååå synd om dessa barn för att de kanske inte har det så bra hemma. OK, det köper jag. Det jag inte köper är att flera 100 elever ska få lida för detta.

Ingen av vare sig föräldrar eller elever vill dock ställa upp på ett samtal. Bara det gör ju det hela skumt. Jag fattar inte att rektorn inte förstår att dessa föräldrar och barn bara gör detta för att de kan och har möjlighet att djävlas. De kan anklaga folk utan att få något som helst straff för detta. De kan inte heller få möjlighet att förklara sig för mig så att vi reder ut vad som egentligen har skett och vad som är påhitt och lögn av eleven.

Att sedan några ur den egna personalen hänger på är inte så konstigt. Personen som jag VET om har ju  haft något emot mig från första dan. Personen tror sig veta bäst och gillar väl inte att jag kliver fram och tar för mig. Men, men, nu vet jag var jag har personen i varje fall. Men det ska vara flera. Och efter att  ha räknat bort de som klart står på min sida finns det bara 2- max 3 möjliga kvar. Men då blir det så att jag får dra dessa över samma kam och de får gemensamt lida för deras ”kamraters” tilltag.

Jag känner att jag har relativt bra på fötter. Det jag eventuellt gjort och som jag fått reda på att någon klagar på tar jag självfallet på mig. Finns ingen anledning till annat. Det som retar mig är att lärarna gör precis samma sak, men klarar sig för att föräldrarna tror att dom gör rätt eftersom dom ju har utbildning. Jag har visserligen en massa utbildning, men i annat än det som eftersöks på skolan.

Sammanfattningsvis kan sägas att om det fortsätter på detta viset i skolorna så har föräldrar och elever snart tagit över helt. Då hjälper inga lärarlöner. Inte heller bidrar detta beteende till att fler män söker sig till sådana tjänster.

Det som också retar mig så otroligt är att det inte finns någon som helst styrning av varken lärare eller rektorer. Finns det flera tvåor så gör varje lärare delvis samma sak som den andre, men sedan roddar den i stort sätt själv. Rektorn är precis en diametral motsats av den tidigare med både för och nackdelar. Men allt detta gör ju det hela svårt att veta vad som gäller. Lägger man därpå rädslan över att föräldrar idag hur enkelt som helst kan skicka in skrivelser och anklaganden till skolinspektionen så blir arbetssättet också därefter v s en skola som sakta förfaller.

Men tänk så många som varnat mig och sagt att jag inte kommer att klara det. Antingen för att ungarna är för stökiga och/eller att den kommunala personalen är och alltid varit som den är. Efter flera år börjar jag bli benägen att hålla med. Föräldrar går ihop med varann och delar av personalen. Något man kan använda närhelst det passar och närhelst man vill ha bort en person.

Men gynnar det barn och skola? NNNEEEEEJJJJJJ !!!!!!!