Har kollat runt lite i sommar. Kollat på folk och hur de ser ut. Pratat med en del, men långt ifrån alla. Tycker mig dock se en trend.

Det finns många som färgar håret, har lite udda skäggformer, tatuerar sig eller lyfter sig både här och där.

Ta t ex det danska programmet på TV3 där man visar misslyckade skönhetsoperationer och där man försöker rätta till dom. Ganska bra program som visar att det inte bara är att skära lite här och där och så  blir det bra. Det jag reagerade i programmet var att nästan alla som hade lyft brösten eller försökt fettsuga sig eller gjort något annat också har tatueringar.

Det får mig att tro att dessa människor inte är tillfreds med sitt utseende och sin självkänsla.

I det nämnda programmet så avvisas också en del och oftast förstår jag varför. OK, ibland så undrar jag varför de inte hjälper den eller den, men då förklarar de att det kan vara mycket svårt att få det att bli bättre. Men sen finns det dom som kommer dit och tycker att ett ögonbryn hänger lite mer än ett annat eller att en bröstvårta hängerner lite mer än en annan och att det berodde på en tidigare operation. Ibland kollar jag flera gånger och kan inte se det dom tror sig se.

På något sätt känns det som om de flesta som vill förändra sig på kirurgisk väg först skulle få hjälp av en psykolog. Jag tror att det skulle hjälpa många tjejer att tro på sig själva mer och avståfrån operationer som ändå i slutändan försämras så pass att de måste opereras igen.

Jag lovar er tjejer. Varken jag eller någon annan kille står där med vattpass och kollar om era bröstvårtor är exakt i våg. Och är det så att brösten är för små so what! Den som inte gillar dig för den du är är inte värt att vara ihop med. Kasta bort honom. Varför är det så mycket färre killar som lägger sig under kniven? Jag vet inte svaret, men jag kan ana mig till det.

Nej tjejer, di är bra som ni är. Göd inte skönhetsoperatörerna somtjänar grova pengar på något som du sen ska leva hela livet med.

Blev i veckan djupt förvånad över en person. På hans Facebooksida dök det upp lite främlingsfientliga kommentarer pg a morden på IKEA. Och jag blir ärligt både trött och förbannad när djupt enkelspåriga personer försöker diskutera dessa ämnen på nätet.

Kommentarerna löd t ex att sådana dårar som invandrat ska låsas in på en förläggning och nyckeln kastas bort, ut med packet, o s v. Jag försökte ge min syn på saken. För som läget är i värden idag så gör folk nästan vad som helst för att slippa skickas tillbaka till hemlandet eller till t ex Grekland eller Italien där de ofta behandlas som djur. Det sitter t o m flyktingar i fängelse för mord för att detta är fördom bättre än att skickas rakt in i döden i hemlandet.

Men jag skulle förstås inte skrivit som jag gjorde. Det uppfattades som att jag försökte försvara honom och pissade på de döda o s v. Han som ägde själva sidan skickade ett PM där han frågade om jag ville göra mig ovän med alla hans vänner. När jag svarade att det var just fina rasistiska vänner han har menar han att man måste välja sina krig och att de har varit hans vänner i många år.

Personligen förstår jag inte resonemanget. För det första så försvarar jag inte de som utförde händelsen, utan försöker att förklara varför det eventuellt har hänt. Såg bara det senaste dygnet att en kille låg i ett lastrum på ett flygplan med risk för att dö, bara för att komma bort från eländet. Tre andra gömdes i en bil och höll på att kvävas. Här pratar vi om yttersta desperation och så kommer min "facebookvän" och tycker att man ska välja sina krig?????

Fråga rasisterna om de väljer sina krig och har vänner som är främlingsvänliga? NOT!

Har man vänner där man måste tassa på tå för att inte såra dom så vet de fan om det är vänner värt att ha. Törs han inte stå för sina åsikter så är han i mina ögon ingen riktig vän. För jag ställer mig frågan över vad han nästa gång håller tyst eller håller med bara för att vara vän med någon. Är själva vänskapen viktigare än en ideologi. En ideologi där man försöker förstå hur djävla desperata människorna från dessa länder är?

Vad skulle du  göra om Sverige låg i krig och knappt ett hus var helt, vatten och mat saknas och risken föratt dö är enorm? Självklart skulle jag dra fortare än kvickt om jag kunde och hade pengar.

Men svensken har ju ödelagt halva Europa en gång i tiden och lever nu i välstånd. Då behöver vi ju inte bry oss om hur andra har det.

De enda som sticker härifrån är de rika som drar till länder med sol och billigt vin. Bara i Spanien bor det ca 500.000 svenskar. De flesta har sparade pengar, men upp på detta även pensionen. Så de får inte bara pension. Nej, de förbrukar den också utomlands och ger inga arbetstillfällen i Sverige.

Så snett är det idag och så fega ären del.

Jo, killen jag skriver om skrev också att " men du vet ju hur jag tänker". Vet jag det? Nej! Jag TRODDE en gång att jag visste det. Men det enda jag vet nu är att killen är en person som vänder kappan efter vinden. Dåskulle jag hellre vara rasist, förderas vänner håller ihop och står för sin åsikt.