OS närmar sig och det är lite kul att höra eller läsa om vad alla s k experter säger och skriver. Så fort en svensk gör bra ifrån sig hissas dom till skyarna och blir direkt medaljaspiranter. Man tar inte någon hänsyn vilka som är med eller saknas i respektive tävling. Dessutom finns det idrottare som är mästerskapsidrottare och dom som nästan kissar på sig inför ett mästerskap.
Egentligen vill jag helt avhålla mig från några tips, eftersom de sällan slår in, men jag gör ett försök.
I alpint tror jag på medalj för Frida. Dessutom kan Alfand skrälla med en topp 8 placering. Myhrer? Nja, jag vet inte. Hans påsätt kräver hårda, branta och isiga backar och OS brukar hålla sig med barnbackar.
Skidskytte kan bli en kul stafettgren om allt klaffar för Sverige. Tror på en medalj där, men inget i de individuella grenarna.
I Skicross har vi ju chans till 2 medaljer. En dam och en herrmedalj.
I längdåkning på skidor tror jag starkt på Stina i sprint och i bästa fall en medalj till i någon gren.
Dessutom ska väl hockeyn ta en medalj.
Kanske även nån medalj i de lite mer udda grenarna som jag har dålig koll på så som puckelpist, half pipe och hopp.
Däremot finns ingenting att hämta i backhoppning, bob, käke, konståkning och såna grenar.
Men att skriva att den eller den tar guld gör jag inte. Det är på tok för chockartat för det.
Men vi säger väl ?HEJA SVERIGE"

För några månader sedan konstaterades att jag har HSP ( High sensitiv people). Har i och för sig märkt under många år att det till och från känns konstigt när jag pratar med personer och tal och kroppshållning och ansiktet säger något annat. Det blir rätt frustrerande ibland när hjärnan får två olika signaler.
Men med åren har jag försökt dra fördel av detta i bl a förhandlingar av olika slag. Men ibland vill inte hjärnan. Värst är det när någon låtsas vara ärlig och inställsamt och min hjärna ser något helt annat. Det konstiga är att hjärnan nästan till 100% har rätt. Ofta har jag bakvägen fått höra vad personer verkligen tycker. Ibland spelar jag med i spelet, men ibland går jag direkt och konfronterar personen. I vissa fall drar jag mig bara undan och låtsas som om människan inte finns.
Och nu gå ju #METOO-drevet. Något som gett mig vatten på min kvarn i många fall. Är egentligen bara 1 person min hjärna totalt har missat, vilket förvånar mig. Men i de flesta fall har jag prickat in de som burit sig illa åt på ett klockrent sätt.
Men, men, det är bara att leva med diagnosen och göra det bästa av den. Även om det ibland känns tungt.