Det nya Sverige debatteras nu kraftigt i riksdagen och eftersom det är valår ska det ju kastas skift på varann. Moderaterna har ingen skuld säger partiledaren. Felet ligger hos den nuvarande regeringen, säger han. OK, till viss del kanske. Men redan under de senaste 10 åren har ju polisbristen påtalats. Så moderaterna och alliansen kan inte två sina händer. Nu skriker alla på hårdare straff för bl a gängkriminalitet. Och vad ska det hjälpa om jag får fråga?
Så här är det. Det kom en massa flyktingar till Sverige och många andra länder. De blandades dessutom upp med legala och illegala ungdomar från Afrika och EU-medborgare från Östblocket. De flesta packades in i flyktingförläggningar utan kunskap om hur de skulle hantera situationen. Bara hur man snor åt sig en massa skattekronor. Nu sitter vi där med en massa ungdomar som tycker att ingen bryr sig. Det förlovade landet fanns inte. De pengar som utlovades av ohederligt folk i deras hemländer finns inte och något jobb får de inte. Där sitter dom. Dag ut och dag in i en evig tristess.
De pengar som man nu måste lägga på brottsbekämpning skulle man ha lagt när de behövdes. D v s när de kom hit. Att nu kräva högre straff är bara valfläsk till ingen nytta. Kolla i Kina, Ryssland, USA och många andra länder. De har betydligt högre fängelsestraff och inte fån har de lägre brottslighet.

Nu räcker det med Facebook. Någon skrev till mig nyligen att Facebook var en sekt och jag är benägen att hålla med. Det finns så många som bara håller med eller som är oroliga att stöta sig med sina ?vänner" . Många är även konflikträdda. Men värsta sorten är de s k arbetskamrater som på olika sätt mobbar mig. Troligen för att jag är sjukskriven. En del har inte hört av sig på ett drygt år fast vi tidigare pratat nästan dagligen. Andra kastar ut en från Fejan, men hugger som kobror så fort jag har en åsikt hos en annan vän. Men den personen är nu blockad, så jag slipper se hans och han mina kommentarer. Men det här har jag lagt ner så otroligt mycket vaken tid åt så jag bestämde mig igår kväll att göra slag i saken. Av över 100 s k Facebookvänner ska jag nu försöka hålla kontakten med 11. Resten kommer jag under en tid inte att bry mig om. Jag orkar bara inte. Jag orkar inte med skenhelighet och mobbning. Då får det vara. Eventuellt byter jag också blogg. Har bara lämnat ut adressen till en enda person och det visar sig vara ett misstag. Det hämmar mig i mitt skrivande märker jag.