Avicii's död berör många, inte minst mig. Även om jag inte tillhör åldersgruppen som normalt lyssnar på honom har jag gjort det under några år. Inte på alla låtar, men de jag funnit bra. Sen såg jag en dokumentär om honom för ett antal månader sen och berördes av hans själ. Jag så att han mådde mycket , mycket dåligt. Han var som ett geni som bara kan tänka musik.
Många säger nu att det är fördjävligt att ingen gjorde något åt det. Men till er säger jag bara ?försök".
Har själv gått i väggen 4 gånger och nu får det vara slut. Jag tar ut min pension efter närmare 2 års sjukskrivning efter fjärde smällen. Ni som har klarat er kan jag bara kan jag bara lyckosam. Det är ingen skön känsla. Först blir du nästan apatisk och svart. Därefter ska du arbeta dig upp ur hålet. Gör du det i tid klarar du dig kanske undan med 2 månader. Vill det sig illa är 2 år ingen underdrift. Jag har provat KBT, akupunktur, psykiatriker, kuratorer, tabletter av olika slag. Nu är jag i ett skick som gör att jag går runt på ca 10-15 tabletter om dan. Nackdelen är också att du inte rör på dig och går ut utan lägger på dig kilon.
Anledningen till allt detta är att du hela tiden vill prestera. Du känner att du hela tiden måste duga. Varje kommentar om ditt jobb eller sätt att arbeta tar du negativt. Du tänker jobb 24/7.
Jag tror att Avicii hade samma problem. Det var musik som gällde och tåget gick. Fanns inga hållplatser på vägen, ingen konduktör som kastade av honom och så att han ska ta det lite lugnt. När man är så stor som Avicii så finns det alltid folk omkring, precis som med Elvis. Ingen tar dock tag i saken ordentligt, sliter honom från tangenterna och mixerbordet och tar med honom till folk som kan sin sak. Trots allt får de ju sin lön från Avicii. Samtidigt är det ytterst svårt att med våld få någon att uppsöka rätt vård. Vi har tyvärr en hjärna och den går inte alltid att manipulera.
För mig hjälpte t ex varken KBT eller akupunktur och psykologen var en idiot. Så det är inte lätt med oss som vill jobba jämt och behöver visa att vi duger.

Zlatan börjar mer och mer tjata om att han ska vara med i VM och att han är Sverige mm. Allt detta tror jag bara är ett reklamtrick från hans sida. Han vill få ut så mycket detbara går innan tåget går för honom. Namnet ska vara så stort det bara går så att hans framtida affärer går så bra som möjligt. 

Men ska Zlatan med till VM ? Nej, självfallet inte. Laget som finns nu börjar hitta varandra och ärett LAG. Att ta in Zlatan vore helt fel efter Zlatan inte i alla lägen är en lagspelare. Skulle Zlatan vara på topp, bra humör och anpassa sig till tränare och laget så skulle han nog platsa, men han gör ju inte det. Att spela i den amerikanska ligan för avdankade proffs och unga oerfarna spelare är inte samma sak som att spela i landslaget. Inget av lagen i MSL skulle ha en chans mot Europeiska top 25-klubbari det långa loppet. De kanske vinner nån match, en i en serie skulle de komma sist. varenda klubb. Så att leka stjärna i den ligan är inte svårt. Inte ens för en Zlatan som är 36 år. 

När jag tar cykeln eller går nån timme och tittar längs med vägkanten ser det på många ställen ut som om svin varit i farten. Papper, flaskor, plastpåsar, tidningar, godispapper, fimpar, ja allt ligger där. En del är så stora grisar att de äter sin påse från McDonalds och när dom är klara kastar dom ut hela påsen i farten. 

Men vad är detta? Gör ni så hemma också? i så fall kan jag bara beklaga. Då ÄR ni verkligen svin. 

Nej, ha en liten plastpåse i bilen och ta med allt hem och släng det där det hör hemma, d v s i soppåsen. 

Har bestämt mig att gå i pension i förtid. Kroppen vill ändå inte. Jobba skulle bara gå med omåttliga intag av tabletter. F n tar jag ca 10 -2 +6 beroende på dag osv. Att jobba skulle innebära minst 25 tabletter om dan och jag skulle troligen inte må ett skit bättre. Dessutom har arbetssituationen på arbetsplatsen blivit mycket sämre under tiden jag har varit borta. Nej, det beror inte på mig, men visst har jag försökt bidra till en bra stämning. Men nu är det som det är. En ny era inleds. 

Detta innebär att jag måste planera min dag på ett annat sätt. Ge tid till trädgårdsarbete, TV, böcker, barnbarn mm. Dessutom måste jag enligt min läkare ge mig tid till vila på dan. Något som jag har haft mycket svårt för. Det ska rulla på hela tiden. Om det är en så enkel sak som att lösa ett soduko. Gärna med musik i öronen, för jag gör oftast mer än en sak åt gången. Något jag också fått höra att jag måste lägga av med. OK, jag ska försöka. Man vet ju inte hur länge man har kvar. Kan vara 1 år, 5 år, 10 år, vem vet?

Lägger ut synpunkter här, på Facebook och även andra ställen. Men det är ytterst sällan man får medhåll eller mothugg. Varför? Jag har funderat en del och kommit fram till att många är väldigt fega. Antingen har de ingen åsikt eller så vågar de inte stå för sin åsikt. De enda som ibland hugger emot är kvinna 15-30 och som troligen hamnat i ett taskigt läge i livet  och vill avreagera sig. Men ärliga och sköna diskussioner existerar bara inte. Svarar jag på något inlägg så hugger en del som kobror i s f att komma med bra genmälen. Detta har gjort att jag dragit ner mina acebook"vänner" från några 100 till dryga 40 och kommer att ta bort ca hälften till inom 1-2 månader. Vad ska jag med folk till som eventuellt läser det jag skriver, men varken håller med eller tar avstånd? Jag har t o m ibland verkligen skrivit på ett sätt där vissa borde reagera. Men icke. Så det blir väl ca 20-talet kvar och så kan de andra skicka blomor, hundar, katter och hästar till varandra bäst de vill. Jag får dessutom tid över till bättre saker. 

Att varje morgon vakna upp med en rygg som värker är ingen höjdare. Under natten stelnar ryggen till så mycket att jag med nöd och näppe kan torka mig där bak om det skulle behövas. Vet inte hur länge jag orkar med detta...

Den senaste tiden har för många storheter gått bort, som t ex Lill-Babs, Jerry Williams och igår Avicii. En genomsnäll kille med ett enormt musiköra. Så honom för inte så länge sedan i ett TV-program om honom. Eftersom jag har HSP kände jag direkt att något var galet. Sa till frugan att han har mycket större problem än det som visas på TV. Hela killen utstrålade ett önskemål om att bara få försvinna in i lugn och ro. Jag fick känslan av att han höll på att explodera och att han inte ens kände någon ro och glädje i studion. Kändes som att han pratade utan att vara närvarande.
Ja, det är synd om grabben. Vad hade inte han kunnat skriva för låtar de närmaste 50 åren? Han var ju verkligen ett musikaliskt geni. Men han är ju inte det första och inte heller det sista geniet som inte trivs i rollen.
Jag lider med Avicii's familj och hoppas att han fortsätter att i lugn och ro får fortsätta skriva för änglarna.
R I P AVICII !?????????

Avicii är död. Varför? Jo, jag är över 60, men gillar hans låtar och hans person. Att ?säga upp" sig som han gjorde blev den första varningssignalen. Själv trodde jag att han skulle fortsätta att ligga lite mer i bakgrunden och ösa ut bits. MEN, när jag Såg en film om honom såg jag lång väg att något inte var rätt. Jag ville skrika ut ?HJÄLP HONOM". Något var mycket fel. Tyvärr så ser vi nu resultatet.
Vad han dog av kan vi bara spekulera i, men i normala fall hade killen minst 50 år kvar.
Som det är nu kan vi bara tycka att det hela är ledsamt.
R I P Avicii.