Nu är 2017 snart slut. Vet egentligen inte vad som varit värst, bäst, störst o s v. 

Att IS besegrats till stor del är visserligen bra, men det finns fortfarande celler som tror att de gören god gärning när de spränger sig själv eller kör med ett tungt fordon rakt in i folk. Visst, vi tycker att det är skrämmande. Problemet är att vi har det närmare än vi tror. Titta på t ex Malmö där man skjuter hej vilt. Titta på alla snorungar som kastar sten och smällare på ordningsmakten och räddningstjänsten. Detta måste få ett slut NU om vi inte ska tappa greppet helt. Om det är svenskar eller folk med annan bakgrund vet jag inte. Ala är mycket förtegna. Men är det folk med utländsk bakgrund bör de skickas till sina hemländer, vare sig det är krig där eller inte. Jag orkar inte med att man t o m ger sig på de som ska skydda och värna om oss. Är det "svenska svennar" så ska de in i nån bunker för lång tid framöver. Det går inte att dalta längre och tycka synd om dom och deras taskiga bakgrund. Vi måste nog byta sida och agera. 

Sen har det ju nu under hösten varit en stor #METOO-kampanj. Mina tankar är delade. Jag menar som så. Är det kvinnor som blivit utsatta så ska de sätta dit dom som gjort dom något. Men jag tror att enstor andel också sympatiserar med de som har utsatts. Inget fel i det. Själv har jag från tid till annan ett märke som säger att jag stödjer bröstcanserhjälpen, även om jag själv inte är kvinna.Så jag har inget emot att många kvinnor sympatiserar, men ger ite sken av att alla även blivit utsatta. Jag känner att det så skjuter över målet. 

Ytterligare saker som hänt under 2017 är ju att v fått en pajas i Vita Huset som leker med en annan pajas i Nordkorea. Dessutom stöds nordkoreanen lite i smyg av både Ryssland, Kina och kanske fler aktörer än så. Det sorgliga i just den historien är att dessa två pajasar fullständigt skiter i det totalt indoktrinerade nordkoreanska folket. Det är väl en av anledningarna till att deras södra granne eller någon annan vågat göra något mer radikalt än att sitta i sandlådan och gapa. Indoktrinerade, hungriga nordkoreanerär troligen inget man vill leka med precis. 

Jag är faktiskt förvånad över att Trump fortfarande sitter där han sitter. Men det är som jag alltid sagt. Det finns ett fåtal mycket smarta amerikaner men det finns många många fler idioter som inte kan lägga ihop 2 och 2 ens en gång. Hörde senast för några dagar sedan någon amerikan frågas ut om Sverige. Jodå, han tyckte om vår choklad och ost ?!!??!?!? Undrar hur de kommer att reagera ikväll när Sverige möter Schweiz i JVM i ishockey. 

Men så mycket annat kommer jag inte  på så här i all hast. Har säkert missat massor. 

Hur blir 2018?

Jag är rädd för att våldtäkter och våld mot poliser och räddningstjänsten ökar p g a flata politiker som inte vågar ta i från skosulorna. Tyvärr.

Jag tror också att våra skolor får det sämre . Precis som vården och omsorgen. Folk vill bara ha och ha, men ingen vill ju betala för nånting. Då hamnar vi i det läget att varenda politiker vet att skatten bör höjas överlag, men tar inte steget eftersom de då tappar makten.

Makten min vän är mer värd än du. Det är ett begär. En sjukdom som det inte finns något bot emot. Därför kommer vi att få betala dyrt för vår snålhet och vårt begär att ha det bättre än grannen. 

Gott nytt år. 

Två små ungar satt i en sandlåda. Den ene var ytterst bortkäm, blonderat hår och evigtspanande efter yngre tjejer samt större makt i sandlådan. Den andre var en fet, satt mörkhårig kille som ingen förstod. Eftersom ingen förstod honom och ingen tog honom på allvar så hade han fixat till lite pinnar och vässat dom med en kniv. Den blonde ville inte vaa sämre och vässade större pinnar med sin större kniv.

Närmast i sandlådan stod några killar som inte gjorde något utom att kolla så ingen hoppade på de två killarna i sandlådan. De var deras beskydd och fick därför lite godis och annat som dessa två grabbar kunde undvara.

Dessutom stod det ett stort antal killar runt själva sandlådan och avundsjukt tittade på. Lite sådär i smyg, eftersom de visste att de kunde få spö om de sa något eller tittade lite för mycket. de hade visserligen tagit parti för antingen den blonde eler den svarthårige, men de flesta höll inne med vad de tyckte. De bara tittade på.

Till slut blev det för mycket för den lille tjocke killen. Han fixade större pinnar och en dag kom han t o m med en påle som han och hans kompisar fixat till.

- Du ska få stryk nu och de som hjälper dig ska också få spö av oss.

De flesta ryggade tillbaka. Men inte den blonde. Han var ju så bortskämd så han förstod inte att han själv var utsatt för fara utan hotade tillbaka.

- Ha ha, om du slår mig slår jag dig mycket hårdare. Då det så.

Och så höll de på i flera dagar. Igen ville dock börja slåss utan bägge munhöggs fram och tillbaka. Men så en dag sa några i gruppen.

- Jag tycker vi röstar. Kan vi inte rösta om vi ska stödja den blonde eller den mörkhårige tjockisen?

Sagt och gjort. De plockade fram papper och penna och skrev det namn de föredrog på lappen.

- Men stop, vad får jag när jag vinner? sa tjockisen. Han var så säker på att vinna eftersom han hade några killar i det stora gänget som han visste skulle rösta på honom och dom i sin tur skulle dra med sig andra.

- Vaddå du vinner? sa den blonde. O du är så säker på att vinna så gör vi så här. OM du INTE vinner får ingen av de andra killarna som röstar muta dig med godis och annat, utan du har det du har och får inget mer.

-Ha, det är taget sa tjockisen.Men när jag vunnit så kräver jag att ni ger mig fler pinnar stenar och pålar så jag kan försvara mig ännu bättre mot er.

Killarna gick fram en och en och la sin lap i en ask. Därefter kom några små taniga killar, som inte ville ha bråk, fram och räknade rösterna.

Efter att ha räknat längre sa en av de taniga.

- Vinnaren äääääärrrrrr den blonde killen !

Han och alla hans kompisar och anhang jublade samtidigt som den lille tjocke blev arg så han blev alldeles vit i ansiktet. Något som syntes ännu mer för att han hade en svart tröja på sig.

- Oj, oj , oj, det här kommer ni att få sota för, säger han. Ni är så taskiga. Inte ens mina vänner röstade på mig.

Han gick iväg med killarna som passade upp på honom och sitter ni bredvid sandlådan och smider nya planer på hur han ska få tillbaka lite godis och annat till sina väktare och andra som fortfarande håller på nonom. För han vet ju att han måste göra flera spetsiga pinnar och skaffa fram flera stora stenar såhan kan visa sin storhet för den blonde. Problemet just nu är bara att om han byter resten av godiset mot stenar och pinnar så har han inget kvar att ge sina kompisar.

Hur sagan slutar?  Ja, jag vet faktiskt inte. Vi får väl avvakta och se. Men sensmoralen är väl i s f att ma kan överföra denna saga till verkligheten och då blir det hela annu mer skrämmande.

Eller?

När jag var liten var min dröm att få uppleva år 2000. Lite senare ville jag bli minst 72 år eftersom det då var genomsnittsåldern för män. Numera är den ju ca 82, så jag får väl hålla ut lite till. Med ökad ålder minskar, i varje fall för mig, lusten att uppleva just julafton. Speciellt i år när jag mår som sämst så skulle det lika bra kunna vara. Det jag ser fram emot är dock de glada ögonen hos 4 av mina barnbarn. Vi brukar fira tillsammans.
Det som jag dock alltid ser fram emot är Svensson Svensson och Kalle Anka. Av någon oförklarlig anledning körde de Svensson Svensson redan igår, men Kalle är gjuten klockan 15. Sen är julen tack och lov mer eller mindre över. Visserligen kommer mellandottern i morgon en stund, men annars är det lugnt.
Ska bli skönt att trycka upp sig i fåtöljen och bara lyssna till tystnaden.

Idag är jag faktiskt lite förbannad. Efter min långa sjukdom tycker man väl att ens chef eller annan borde ha kunnat ringt eller skickat en liten blomma till jul. Men inte ett ord. Det visar väl om inte annat att vi som är sjuka inte har något större värde. Tyvärr.

Jag, liksom många med mig tittar på Bonde söker fru. Själv ligger jag i fåtöljen och håller på med paddan samtidigt. Så det blir liksom med ett öra. Är ju trots allt lite kul med dessa lite oskyldiga program. Men programledaren Linda har ju under flera år mer eller mindre krävt att hon ska vinna ett TV-pris utan att göra det. Jag säger bara tack och lov. Varför ska hon vinna ett pris? En småhysteriskt fruntimmer som försöker vara lycklig och ledsen ikapp med deltagarna. Och för varje år som hon inte vinner blir hennes kjolar kortare och kortare och deltagarna pussas mer och mer. Under de första åren fick man ju se alla jobba på gårdarna, men numera tycks kor och hästar utfodra sig själva och bönderna ligger i gröngräset med småkåta tjejer.

Har inte programmet gjort sitt? Ska vi inte ta in en annan yrkesgrupp? SVT har ju präster och t o m där tycks de ju ha svårt att få präster så det räcker. Så här kommer några förslag till "........ söker partner":

Horor.....

Uteliggare......

Skogshuggare......

Impotenta......

Skitkåta.......

Bisexuella.....

Sopåkare......

Avloppsrensare......

Skinnflöjtspelare.....

Gift 4 gånger........

10  barnsförälder......

Skulle bli lite mer fart på programmet tycker jag. Linda får gärna hålla i dessa program också. Så kan hon lipa ikapp med lite nytt folk.

Tänk att en del inte fattar att deras tid är över.

Tänk att en del inte fattar att man går i pension vid 65.

Tänk att en del inte fattar att världen går vidare även utan deras medverkan.

Arne Weise är ett praktexempel på person som tror att det dom gjorde är bäst och ingen kommer att göra det bättre. Och skulle risken föreligga så skitar han ner det hela redan innan det har sänds. I år blir det 2 personer som ska leda oss genom julaftonen. So What? Weise, inse att du är passé. Vi klarar oss bra utan din nuna i TV. T o m MYCKET bra. Det har gått ett antal jular sedan du slutade. Inse nån gång att du SLUTAT och att andra kan göra detta job MINST LIKA BRA.

Tycker att ditt evigga gnällande räcker nu. Ta du ditt ljus och stoppa det där solen aldrig skiner och låt oss slippa ditt gnäll över julvärdarna.

Det har varit ett händelserikt år med ett krigsslut i bl a Syrien.

Tyvärr dock inget slut på terrorn.

Inget slut på skjutningarna här i Sverige heller.

Inget slut på tvångsgifte.

Inget slut på våldtäkter. 

Inget slut på främlingsfientliget.

Ingen början på någon form av respekt för andra människor och andras ting. Det sorgliga är att det inte blir bättre nästa år. Människan är i stort ett djävla arschle som aldrig tar lärdom. Nåja, troligen gör 99% det, men resterande 1% fördärvar ju så mycket. 

Ibland tänker jag att vi kanske borde ändra våra lagar så att mord bestraffas med mord och att en viss grad av brott innebär livstid. Och då kan jag tänka mig flera avde "brott" jag skrev om ovan. 

Men sen ser jag också att man ju har så i många länder och inte fan hjälper det. USA, Ryssland, Thailand och många andra länder har hårdare fängelsestraff och även dödsstraff och inte hjälper det. Snarare tycks det ju vara tvärtom. 

Så jag har tyvärr ingen superlösning. Tyvärr. 

Är det fler än mig som saknar julkänslor i år? Det är ju bara 2 dagar dit och det är bara som en vanlig vinterdag. Visst har vi redan ätit julskinka, klätt granen och hängt upp ljus i fönstren mm. Men jag känner absolut INGENTING. Vi ska vara hos en av döttrarna och hennes stora familj samt svärmor. men efter lunch och fika drar vi hem. Ja, om jag inte drar tidigare. Det har hänt tidigare. Jag klarar inte allt liv som kan bli. För mig ärdet faktiskt så att jag längtar till klockan 15 och Kalle, trots min ålder. Att fira lite enkelt i lugn och ro. 

Detsamma kommer att ske till nyår. Vi har inte firat med några på många år, utom för ca 11 år sedan då vi åkte till ett spa i Nådendal. Men jag tycker bara inte om allt ståhej kring nyårsafton. 

Nej, då fixar jag middag och senare gratinerad hummer med svamp. Alltid med en flaska champagne av fint märke. Gärna olika varje år. Sen ställer vi oss på övervåningen och ser över byn när alla slösar bort sina pengar på något helt onödigt som fyrverkerier. Något som både kostar pengar, förstör miljön och skrämmer många djur. Jag tror inte jag har köpt en endaste raket i hela mitt liv. Räcker så gott när andra slösar bört 1000-tals kronor till ingen nytta. 

Men nu väntar som sagt julafton. Några paket får jag inte. Vi har för länge sedan slutat med det. Vill vi ha något så köper vi det där och då. Vi väntar inte till löning, jul eller födelsedagar. Och vill vi åka utomlands så gör vi det. 

Egentligen inget märkvärdigt, utan bara lite ekonomiskt tänkande. Hur många gillar verkligen vad de får? Jag kommer inte ihåg många klappar som jag verkligen ville ha. Dessutom röker vi inte. Bara det ger oss en utlandsresa per år. lite tur på börsen ger ytterligare en eller två. 

Förr var julen roligare. När barnen var mindre åkte vi under ca 15 år till fjällen varje år över jul. T o m påjulaftonen åkte vi skidor till ca 12. Då åkte vi till stugan, åt julgröt och skinkmacka. Efter det gick vi ner till restaurangen där tomten kom till barnen. Sen gick vi tillbaka och öppnade paketen. Därefter började vi laga julmaten. Ja, det som var kvar att laga. mycket hade vi ju redan fiat tidigare. Efter maten så gick vi alltid en promenad i fjällmörkret och vissa år snöade det sådär fantastiskt vackert. Men det var då det. 

Så julen blir i år som vanligt de senaste 15 åren. Inga överraskningar i år heller, tack och lov.