När jag var lite yngre... sådär 40 år yngre... drygt, fanns inte det vi idag kallar "sociala medier". Att växla några ord eller tala om hur helgen varit skedde antingen att man träffades någonstans, ringde, eller skrev brev. Jag skrev mycket brev, uteslutande till tjejer, ringde en hel del samtal tills morsan och hennes gubbe satte lås i telefonen. Telefonerna på den tiden hade inga knappar utan en skiva med 10 år som man snurrade på. För att inte "obehöriga" skulle ringa kunde man sätta på ett litet lås som förhindrade ringadet. Vad jag gjorde var t ex detta. Säg att jag hade träffat en tjej som hette Anne Eriksson, men inte visste hennes telefonnummer. Då var det bara att ta fram Stockholmsdelen av telefonkatalogen och leta efter alla Eriksson inom ett visst område. Jag ringde upp och frågade efter Anne. Var det fel så var det bara att ursäkta sig med att man ringt fel. Till slut kom man dock alltid fram rill rätt person. Det kostade dock ca 10 öre per samtal, vilket var en hel del pengar då. Speciellt om jag ringde "fel" många gånger.

Ville man t ex spela boll så ringde man inte. Man ringde för övrigt sällan killar. Ville man spela boll så gick man till fotbollsplan där det alltid pågick något spel. Ville man snacka med en kille så gick man eller cyklade dit.

Så var det då. Det är detta jag anser vara socialt.

Numera kallar man Facebook m fl för sociala medier. Jag vet inte, men för mig är det nästan lite asocialt. Visst, mejl ersätter brev. Det som dock har minskat är det personliga kontakten. Både den direkta kontakten öga mot öga såväl som kontakten mellan två personer som man fick via telefonen på den tiden. Det var något extra, något att bevara. 

Hur är det nu då?

Ja, vem är inte med på Facebook? Till och med jag har gått med, men har redan insett att det nog inte blir så länge.

Stayfrieds är ett annat media där man kan hålla kontakt med andra skolkamrater. Jag har dock inte märkt så mycket av kontakten mer än något enstaka telefonsamtal och några meddelanden. 169:- var det absolut inte värd.

Sen har vi bloggar där vissa vill vara anonyma medans andra gärna skyltar med sina namn. 

Till sist har vi mobilen som många både använder att ringa med och att skicka SMS. Mina döttrar skickar t ex fler SMS på en dag än vad jag gör på en månad.  

Nu har jag turen att två av mina döttrar bor ca 100 meter från oss och den tredje på en timmes avstånd. Men de som bor nära kan trots det ringa och t ex prata me fruga om att träffas om  någon timma. Hur fyller de då ut denna timma? Jo, de fortsätter att prata i telefon med varann. Varför? de ska ju träffas om en timme. 

Nej, för mig börjar de sociala medierna bli mer och mer a-sociala.