Sista veckan i juni och första i juli besökte LO–distriktet i Kalmar, Blekinge och Kronoberg 1‑500 arbetsplatser för att informera sommarjobbare om deras rättigheter. Då upptäckte LO att tio arbetsgivare avstod från att anställa personal, för att i stället använda deltagare i fas 3, eller sysselsättningsfasen som det numera kallas. Det upprör Camilla Stridh, förtroendevald inom LO i Västervik.

– Vår erfarenhet och undersökningar visar att det är få som får ett vanligt arbete efter fas 3. Det här leder inte till många jobb, men är en ordentlig förlustaffär för staten. I dag är det för mycket ungdomar som hamnar i fas 3. Men det är dubbelt med nya reglerna, för om du utför arbetsuppgifter som liknar ordinarie sysslor ökar chansen att få jobb senare.

”En katastrof”

Uppgifterna från företagarna kom som en chock för Henrik Tvarnö, ungdomshandläggare vid LO–distriktet.

– Det här är en katastrof, jag har aldrig med om något liknande. Under tio år har jag inte sett att företagare utnyttjat arbetsmarknadspolitiska åtgärder så här.

Vad ligger bakom?

– Det verkar vanligast på kaféer, restauranger och i handeln och det är ungdomarna som drabbas, de får inte ett riktigt arbete. Konkurrensen är så hård mellan olika butiker och krögare i dag, för att överleva krävs det att du hittar något som förbättrar din situation. Som att slippa betala lön och i stället få 5‑000 kronor i månaden av Arbetsförmedlingen.

”Bättre med riktiga jobb”

Henrik Tvarnö varnar för utvecklingen inom fas 3.

–  Skillnaden i utgifterna totalt för det offentliga mellan att låta någon gå i fas 3 eller att anställa någon är inte stor. Det är bättre att ge folk riktiga arbeten, bland annat i äldreomsorgen, där behoven är stora.

– Men nu växer fas 3 och det måste finnas en tanke från regeringens sida. De kanske inte vill ha riktiga arbeten och en lägre arbetslöshet? Då sätter de nämligen press på arbetsmarknadens parter.

”Ger gemenskap”

Så här har arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) sagt i Aftonbladet om fas 3: ”Tanken är att man ska känna sig behövd och ha en gemenskap. Alternativet, att man inte gjorde något och lät människor sitta i soffan hemma eller bli sjukpensionärer, vore sämre.”