Ibland är det dagar då man helst inte vill finnas. Man faktiskt kan tänka sig att det är lika bra att dö. Det har varit några sådana dagar n. Anledningen är anledningar. D v s ingen enskild händelse, utan mer att droppen urholkar stenen eller att den sista dropen får glaset att rinna över. När man väl är där så räcker det med mycket lite för att systemet ska slå av och behöver sättas på en ordentlig återladdning. Nu är ajg där. Det är bara kaos och många saker gemensamt har gjort några dagar till ett helvete. Utåt märks det inte av så många eftersom bara de som känner mig väl reagerar. Men övriga märker inget.

Men nu ÄR det kaos, skit, hopplöst.

Jag behöver lugn och ro. Som tur börjar påsklovet om 2 dagar. Ser verkligen fram emot det.