Ibland räcker det. Ibland måste man säga att nu är det nog. Ibland måste man bara tala om när någon passerar gränsen.
Och det var just det som hände.
Under torsdagen stal en kille två tillbringare som vi fyller på hela tiden så ungarna får vatten i sig under dagen. Det rör sig under en dag om 2-3 diskmaskiner med glas. Denna idé kom jag på för något år sedan och uppskattas mycket.
Men så i torsdags försvann först den ena och sedan över den andra tillbringare. Så jag stängde cafeterian och skrev till alla lärare varför och även att jag inte kommer att stå där under fredagen. Tyvärr så ställde sig min arbetskamrat där ensam hela dan, dock utan att dela ut något vatten. Men hon är lite feg, vilket dock inte gör saken bättre. Men det är hennes beslut.
Nu är det dock bara 2,5 veckor kvar till det förlösande sommarlovet och en låååång välförtjänt ledighet.
Sedan vet jag inte hur det blir. Förhandlingar pågår och vi får väl se om jag får som jag vill eller om jag helt enkelt skiter i det och stannar hemma. Visst är pengen A-kassan lägre, men istället slipper jag en hel del tjafs. Man blir ju inte precis yngre och att jobba med ungar hela dan kräver en hel del.
Dessutom har vi under en längre tid varit utan ledare vilket har gjort att verksamheten gått lite på halvfart. Många pedagoger ser sig även om efter arbeten utanför kommungränsen eftersom betalning och andra villkor kan vara bättre där.
Så vi får väl se vad som sker framöver. Men att arbeta på en skola där barn som inte sköter sig inte kan straffas utan att arga mejl kommer från föräldrar tär på psyket. Fick tag ex ett mycket argt mejl från en mamma som ansåg att det inte var min rätt att tillrättavisa hur ett barn håller sin gaffel/sked. Känns som om det räcker. Tar inte skolan tillbaka sina gränser NU så kan vi snart alla gå hem, eftersom skolan då blir ett tillhåll för ungar som snart blir smågangsters utan att hemmet bryr sig och utan att pedagoger har någon som helst rättighet. En mörk och dyster framtid kanske väntar runt hörnet.........