Jag tyckte under många år under mitt arbetsliv att stress var positivt för mig. Jag gillade farten. Men sakta smög sig stressen på som något negativt utan att jag ville erkänna det. Sen sa det bara pang och jag låg en hel sommar i trädgården utan kunna göra nånting. Började jobba igen och pang, efter ett tag låg jag där igen. Detta hände flera gånger innan jag sa stopp och slutade med det jobbet och tog ett, som jag trodde, lugnare jobb. Men även det lyckades jag gå fart på så stresshormoner satte kroppen på paus.
Nu har jag som tur haft pension i några år men oturligt nog ska jag stressa även där. Kroppen har med åren tydligen vant sig med att stressa så den gör det vad jag än gör. Detta resulterar i bra och dåliga dagar för mig med mer eller mindre Stecolid.
Men jag får väl stressa tills jag dör.
Vad vill jag säga med detta? Jo, har du gått in i väggen en gång BYT JOBB. Annars finns det stor risk att du går in i väggen med jämna mellanrum, vilket din hjärna inte gillar.
Lycka till.