Jag förstår mig inte på folk som är ensamma och gillar det. En annan sak är det ju med folk där partnern har dött eller där man skiljt sig.
Men jag är, som tur, bara ensam från fredag eftermiddag till söndag. Men jag tycker det är skittrist. Frugan och 2 av döttrarna. Är på spa och jag är hemma och bara sitter och tittar på TVn.
Några timmar med paddan blir det också. Oftast samtidigt som TVn är på.
Skönt att det är söndag på morgon.

Det behövs Glimmer och andra metaller till elbilar. Att köra elbilar är i sig bra, men läs Aftonbladets artikel om hur det framställs. Är det detta vi kallar att hjälpa de fattiga i Afrika. Stoppa skiten och ge folket en vettig lön och vettiga verktyg. Det är de värda. Livet dom lever nu är ovärdig. Alla de som lever i välfärd och läser artikeln och inte reagerar kraftig är inte mänsklig. Artikeln är så bra skrivet så jag vill inte av det materialet göra ett eget inlägg. Så läs:

https://special.aftonbladet.se/story/jleydo

Läste något i Aftonbladet som gjorde att jag bara skakar och vill slå ihjäl någon. Läs själv om ett tjejöde som inte får hända överhuvudtaget.

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/O8xBOA/elin-johansson-berattar-om-sina-upplevelser-pa-kampsportsklubben-soo-shim-i-skelleftea

Jaha, då var det bara morgondagens 2 matcher kvar. Tyvärr blev inte Sverige ett av finalplatsen, men de gjorde mycket bra ifrån sig. Vi får jäl hoppas på ett brons.
Men jag minns när Sverige inte tillhörde världstoppen. Man tittade inte ens på dom på TV om dom nu var det. Nu sitter man som klistrat framför TVn och ser varenda match. Är ingen större skillnad på dam och herrhandboll längre. Visst, det går lite fortare och det är fler kilo som smäller ihop, men rent teknisk är de nästan lika bra. Se bara på min favorit Hagman. Den speeden, den skicklighet att ta emot långa bollar och sätta dom i mål är otroligt vackert. Det Hagman gör då är inte handboll, det är vacker konst.
Det är nog kanske några fler herrlag som utmanar varandra i toppen än damlag, men att vara bland de 4 bästa i världen är imponerande.
Tack tjejer för uppvisningen. Vi bara njöt.
Och ni som sa att det var en frökensport kan nog glömma det. Det är en stenhård spel med många blåmärken under varje match.

Min s k mor ryckte loss oss från den familj vi var och ljög sig fram, som Hongkong genom livet, så hon fick full vårdnad över oss barn. För säkerhetsskull hittade hon en svensk som hon flyttade till Sverige med och som hon gifte sig med. Du hör kanske vad jag tycke om det. Att flytta hit var också en säkerhet för att min pappa inte kunde komma efter, eller bara besöka oss. I stället fick vi någon vi skulle kalla för "far". Att kalla honom pappa kom inte på frågan eftersom jag hade en pappa. Så mitt liv har till stor del bestått av sorgsenhet och längtan. När jag själv hade möjligheten att åka till Tyskland varifrån jag kommer var mitt pappa farmor och farfar döda.
Och det var ju min farfar jag skulle tala om. Han hade problem med hjärtat och fick inte vara med i andra världskriget. Fick och fick. "Slapp" skulle jag väl skriva egentligen. Nån gång efter kriget blev han Schweitzare. Innebär inte att han flyttade till Schweiz utan att man var en form av "ordningsman" inom den katolska kyrkan. Anordnade resor, höll föreläsningar, hälsade folk välkomna till kyrkan på söndagarna o s v.
Men han hade inte nån bra hand med barn. Ja, han var snäll och så, men det var ingen lekparker om man säger så. Han var nog en sorgsen man i sitt liv. Jag känner igen mig i honom.
Jodå, han kunde skratta också. Speciellt på helgerna då ofta hans barn och barnbarn träffades. Farmor lagade ofta mat till drygt 10 personer. Farmor var expert på mat och avslutade middagen (som i Sverige äts till luch) på söndagarna alltid med tårta.
Då rökte farfar några blåss på sin cigarr så det lilla vardagsrummet var som en Lützendimma. De andra rökte också, men cigaretter. Du kanske kan tänka dig hur det luktade.
Men hag älskade min farfar, farmor och pappa. Med åren som jag blev äldre och fick reda på och märkte alla hennes lögner hatade jag henne mer och mer ända till hennes död.

Nu måste regerigen göra något åt arbetsplatserna i Sverige. 60 dödsfall är 60 för många. Man ska inte behöver dö bara för att få mat på bordet.
Regeringen kom med tomma ord igår IGEN. Man ska vidta åtgärder UTAN att tillsätta extra pengar. Ska häxan Ebba trolla nu också? Självklart måste det få kosta att inspektera arbetsplatser, skriva ner och skicka ut nödvändig information speciellt när nya maskiner mm ska användas och innan byggen startas och skydd tas i bruk, utbilda de anställda och deras chefer på arbetsplatserna.
Det här går inte längre. I stället för jobbskatteavdrag kanske man skulle ta en del av pengarna till att se till att folk överlever och kan använda sina intjänade pengar
Och det är ju inte bara de döda vi ska tänka på. 3000 personer dör per år till följd av brister på arbetsplatser i Sverige. Förutom det skadas 35.000 personer årligen. Helt vansinniga siffror. Nu gäller det att kräva regeringen att skaffa fram pengar så att inte flerskadas och dör.

Jag har följt "Bonde söker fru" under många år. Nu är det dock dags att lägga ner skiten. TV4 måste ju spara pengar sägs det.
Programmet i sig är lite småkul, men produktionen kräver dock att deltagarna säger saker de inte hade tänkt.
Det värsta är dock alla som blir blåsta och åker ut. Ju senare desto värre är det för deltagaren. De deltagare som sen sitter med svare Petter. Det är som handelsvaror som ska säljas på marknad. Riktig förnedrings-TV är det. Sen skade gå runt i byn och blir utskrattade. Det är synd om alla deltagare. Bönder såväl de som önskar sig ett stadigt liv. Och chansen att verleva 1 år är ju ytterst små.

Någonting för ca 15 år sedan fick frugan en spavistelse i julklapp. Det dummaste påhittat ever. Sedan dess har jag fått betalt för en spavistelse varje höst/vinter. Denna gång följer 2 av våra döttrar med också.
Så jag får väl ta det lugnt här hemma. Är ju bara fredag eftermiddag till söndageftermiddag.