Jag har under ett antal år kunnat följa några elever. De är adopterade, vilket i mina ögon betyder ?verkligen efterlängtade och älskade". Men så ser inte verkligheten ut tyvärr. När minst en av föräldrarna är politikerna får barnens uppfostran komma i andra eller kanske t o m tredje hand. Detta innebär att personen drar in på skolpengarna så mycket det går, samtidigt som barnen beter sig på sådant sätt att de kostar mer än en skolpeng. Störande under lektionerna, bråkiga på rasterna, mobbar på sociala medier o s v. Jag har år efter år påpekat att just denna klass måste ha fler resurser och att även andra klasser i samma ålder bör ha det för att det ska bli ett någorlunda lugnt högstadium. Men icke. Man sätter till någon assistent utan denne klarar av eleverna. Ja, man tar egentligen överhuvudtaget inte det ansvar som JAG kräver. En stor anledning till att jag nu sagt upp mig. Antingen drar alla i samma rep åt samma håll, eller så skiter jag i det.
Ytterligare en gång som jag ser att jag har rätt och att man i dagens samhälle inte kommer någonstans utan fasta regler. En anledning är just det jag beskriver ovan. Karriär går före regler uppfostran och kärlek. Den länken i ett barns liv har hos många tagi bort, vilket gör att barn får olika signaler. Föräldrar ger olika signaler och olika lärare ger olika signaler.
I s f att Skolverket ger klara riktlinjer som är tvingande kollar de via skolinspektionen upp anmälningar från föräldrar som till säkert 90% inte ger något.
Nu har jag gjort mina år i skolan och ser en klar försämring mot när mina barn och speciellt jag gick i skolan. Då brydde inte lärarna sig om ifall de var klassföreståndare eller inte. Då tog de tag i saken själv eller kontaktade ansvarig lärare. Numera försöker de mest blunda och hoppas att dan är slut snart.