Oj, här är det någon som sticker ut näsan. Ja inte jag utan den amerikanske neurologen Richard Saul. Det är han som säger att den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD egentligen inte existerar. Själv har jag inga riktiga kunskaper i ämnet, mer än de barn som jag ser dagligen på skolan.

Med bakgrund av detta, icke vetenskapliga test, skulle jag vilja säga följande.

Det finns idag, betydligt mer än på "min" tid, barn som inte smälter in i mängden. De avviker i språkkunskaper, mattekunskaper, inlärningsförmågan är sämre, motoriken är annorlunda, de är nervösa, stimmiga, oroliga. Ja listan kan göras lång. Allt detta går ju numera under diagnosen ADHD.

Ofta, men inte alltid, är det föräldrar som VILL ha en bokstavskombination på sitt barn. Ibland känns det som om de då kan säga till alla att ” jag det beror ju på hans ADHD”.

Så fan heller, vill jag så säga. Jag tror att mycket har orsakats av föräldrarna. STOP! Jag menar inte alla föräldrar. Jag ser dock att det är den övervägande delen.

Vad menar jag då med orsaken?

Jag tror ( och allt detta utan vetenskapliga bevis, utan bara genom dagliga iakttagelser ).

Jag tror att det t ex kan bero på att…

• En del barn är känsligare än andra för alla dessa radiovågor som går genom luften i form av mobilsamtal, surfsignaler, radiosignaler och mycket mer. Det är så många ettor och nollor i luften att det väl snart blir svårt att andas för oss alla.
• En del föräldrar arbetar i olämpliga miljöer med t ex dålig luft eller radiovågor.
• En del föräldrar röker eller dricker alkohol.
• En del föräldrar får i sig för mycket läsk, typ Cola, energidryck mm och som genom detta sockerintag och E-intag får i sig för mycket av den varan.
• En del föräldrar äter all godis med en massa E-ämnen i.
• En del föräldrar äter för mycket snabbmat.
• En del föräldrar tränar FÖR MYCKET eller FÖR LITE. I bägge fallen kan jag tro att den normalbalans som bör finnas i kroppen rubbas. ( Känner ett par där båda både före och efter födelsen tränade och tränar som dårar. Inte för att tävla, utan av besatthet för den perfekta kroppen).
• En del föräldrar ger sitt barn ”fel” sorts kärlek eller ingen kärlek alls.
• En del föräldrar har både gift och skilt sig, samt har barn med flera. ( Känner personligen en kvinna som har 4 barn med 4 män )
• Skilsmässor mellan föräldrar tycks sätta djupa spår i barn har jag märkt.

Ja listan kan göras betydligt längre, men jag stannar där. Jag tror, utan att på något sätt vara fackman utan endast en vaken iakttagare, att dessa faktorer aktivt bidrar till att barnen på något sätt får problem. Det jag OCKSÅ har märkt är att barn som har föräldrar med liknande problem också själva ärver dessa problem. Men jag kan inte tänka mig att barn vars föräldrar håller en telefon i ena handen och en surfplatta i den andra inte riskerar att påveras av strålningen. Jag har också svårt att tro att barn inte påverkas av alkohol, tobak och/eller alla dessa E-nummer ( som företagen så smart just nu håller på att omvandla så att de inte alltid skrivs ut. Istället skriver man ut hela beteckningen på eländet).

Jag har dessutom mycket svårt att tro, och här är det t o m så att jag säger mig veta det, att barn inte mår bra av bråk i familjen och som dessutom resulterar i skilsmässor.

Jag har under det senaste 1,5 åren träffat på många barn med diverse handicap som går under beteckningen ADHD. Alla är olika och de allra flesta är hur trevliga och mysiga som helst. De kanske inte är bra i vissa ämnen, men de kan vara bra på annat.

Det är synd om människa, sa Strindberg.

Det är synd om barnen, säger jag.

Har du bar med s k ADHD, eller tror dig veta något om ämnet? SKRIV EN KOMMENTAR!

Så här ligger det till. P g a min uppväxt har jag inte alltid haft det så lätt. Jag har ofta  fått kämpa mig fram och p g a min ursprungliga härkomst även utstå en del mobbing. På det glada 60-talet var det dessutom så att tjejerna var som tokiga efter mig. Vilket inte alltid sågs med blida ögon. Jo, jag kom hit och började i 6:an. I 8:an var jag bland de 3-4 bästa i svenska! Anledningen var enkel. Jag hade bara svenska kompisar och lärde mig därför snabbt språket. Dessutom hade jag ingen hemspråksundervisning utan 1-2 timmars svenskundervisning/vecka under en termin.

Hur som helst. Detta och annat har gjort att jag måste äta en sorts medicin dagligen. Utöver det äter jag till och från Stecolid. Egentligen en sorts knark helt enkelt. För ca 1,5 år sedan ville den s k överläkaren ( Kallar henne för Birgitta ) att jag skulle minska och sedan sluta med Stecolid. Egentligen utan att närmare gå in och se VARFÖR jag tvingas äta skiten. Jag fick motsvarande tabletter redan 1974. De har utgått och ersatts av Stecolid sedan länge.

Till slut ansåg hon att jag skulle gå på KBT-behandling. Inte för att jag tror på den typen av hokus Pokus, men accepterade förslaget. Under 1 år har jag nu gått hos en man som vi kan kalla Kalle.  Mycket snack har det blivit. Men sen har jag mer och mer funderat över vad de EGENTLIGEN är ute efter. Är det att jag mår bra eller att jag ska sluta med Stecolid? Ett antal frågor från mig och felaktiga svar på frågor från dom klargjorde det jag befarade. D v s dom sket i mig som person, utan ville bara att jag skulle sluta med Stecolid så att de fick ett kors i taket hos Socialstyrelsen. Att jag sedan skulle må skitdåligt var det inget de brydde sig om.

Så för ett tag sedan lämnade jag in en lapp i receptionen som talade om vem jag var och att jag behövde förnya mitt recept. Inget hände. Då fick jag låna en burk från frugan. Jag tänkte att det ju inte gör något eftersom jag kan få igen en burk via recept senare. Efter ett tag var det så dags igen. Då gick jag in via nätet och beställde. Men i s f att få ut ett recept ringde Birgitta upp mig och gjorde klart för mig att jag inte skulle få ”ersättning” för den burk jag lånade utan endast för mina egna framtida behov! Hon förnekade även att en lapp från mig skulle funnits i receptionen.  Jag skulle straffas för att jag inte la nya lappar i receptionen som sedan försvann.

Jag pratade om detta med KBT-psykologen Kalle som just sa att jag skulle straffas och att jag aldrig får Birgitta att ändra sig. ”Men”, sa han, ”du ska ju ändå ner till Kanarieöarna. Där kan du köpa de överallt för några pesetas.”.  Jag chockades nästan av uttalandet. Men det är inte slut här.  Jag sa också vid ett flertal tillfällen under oktober att jag absolut inte vill ha tillbaka Birgitta som läkare utan förväntar mig att få en annan läkare framöver.  Jag förutsätter i och med det att informationen går fram. De sitter ju trots allt i samma korta korridor. Men icke. Nu får jag först en kallelse till Birgitta. Jag ringer omgående upp avdelningen och avbeställer tiden samt återigen önskar en annan läkare.

Några dagar därefter får jag ett nytt brev från samme läkare, oj förlåt, ÖVERLÄKARE, och som säger att jag ska infinna mig för provtagning eftersom jag äter ( inte åt, utan äter) en viss medicin. Jag slutade äta denna medicin för många månader sedan eftersom den inte gav resultat. Den fick jag av en annan läkare som var där i s f Birgitta och som hade en idé om vad jag kunde ha. Men eftersom medicinen inte fungerade alls så skippade jag den i samråd med Birgitta.

TROTS detta får jag alltså både kallelse till henne samt kallelse till provtagning. Som jag ser det har denna avdelning begått  tre allvarliga fel. Jag väntar nu med spänning på ett utdrag ur patientjournalen som jag har begärt eftersom jag, enligt lag, har rätt till det. Hur många ytterligare fel kommer jag DÅ att upptäcka och hur ska jag gå vidare?

Ska jag kontakta Socialstyrelsen, patientnämnden eller vem? Men någon måste ju ta fajten med dessa oduglingar inom Landstingen. Någon mer än jag borde ju STRAFFAS.

Sedan 70-talet har jag med ojämna mellanrum intagit en typ av mediciner som anses vanebildanden. NU, efter dryga 30 år fick de för sig att fasa ut dessa med hjälp av något så ”fint” som KBT, som tydligen uttalas kongnetiv beteendeterapi. Har gått dit i kanske ett halvår. Inget speciellt har egentligen hänt. Det finns en uppsjö av psykologer som tror sig kunna allt. De tittar i sina böcker, läser dom och sen går livet gladeligen vidare – för dom. Är det så att du, av någon anledning inte är mottaglig för terapin, eller om de misslyckas med att ”omvända” dig så räkna med att det alltid är fel på dig. Aldrig på läkar.- och psykologkåren. Å nerj, hur kan du tro något sådant?

Hur som helst så ringde läkaren igår och ville prata min medicinering. En djävla massa tjat om att tabletterna är vanebildande fick jag höra. Efter att hon märkte att jag blev mycket arg och hon inte har fler argument skildes vi åt. Nu på morgonen ska jag skicka efter tabletterna via nätet. Då har fanskapet skrivit ut tabletter som  inte ens finns. Eller jo, de finns, men inte i den förpackningsstorlek som hon tydligen skrivit ut på receptet. SÅ insatt är hon i det hela. Och då ska hon ändå vara överläkare!!!! Vad nu det innebär i detta sammanhang.

Egentligen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag hade en annan läkare tidig i vintras/våras. Han gav mig en helt annan diagnos än den jag har haft före och efter. Han var helt säker på vad jag led av och fasade in en helt annan tablett. Efter att höjt och höjt var jag till slut på maxdosen. Inget hände. I varje fall inget positivt. Så det var bara att sluta med skiten igen. DÅ kom denna s k överläkare in igen. Denna läkaren hade jag även för ca 2 år sedan. Redan då fick jag fel diagnos. Ändå ska hon nu fortsätta på den inslagna vägen. Ligger nu på maxdosen även här utan att jag tycker att de hjälper speciellt. Och just därför skulle jag ta de vanebildande som ett komplement.

Men jag förstår inte resonemanget. Ska jag äta maxdos av en tablett som inte ens hjälper, samtidigt som hon inte vill förskriva en tablett som hjälper? Vad är egentligen en läkares uppgift? Att försöka göra patienterna friska eller låta dom lida? Är det inte en läkares uppgift att byta medicin och prova andra vägar om den inslagna vägen inte håller?

Nej, tydligen inte. Tydligen är det så att läkarna ska skriva ut så lite vanebildande ( men fungerande ) medicin som möjligt så att de inte hamnar i socialstyrelsens register.

Fy fan för den läkarkår som inte är till för patienter, utan bara tänker på sig själva!!!!

P g a en del händelser på Facebook har jag tagit ett av mina , troligen, bästa beslut.

JAG HAR GÅTT UR FACEBOOK!

JAG HAR SLÄCKT NER WHATSAPP

Och inte nog med det.

Jag ska ta bort alla bloggar som jag inte gillar från mina favoriter.

Jag orkar inte bli arg på en del idioter som skriver idiotiska saker på nätet utan ska koncentrera mig på de bloggar jag gillar.

Därför blir t ex Gammelsmurfen och Gubbfan lär inte bli av med mig på ett tag. Däremot kommer jag inte att läsa en del andra. Inte heller kommer jag att ta bort dig som tidigare hette Anna. Du kommer alltid att läsas av mig, även om det gör int i själen ibland.

Men jag tror att beslutet är rätt. Jag orkar inte bry mig och bli förbannad på folk för att de skriver idiotiska saker på Facebook. En den familjeangelägenheter kan de faktiskt sköta inom hemmet fyra väggar och behöver inte dras inför alla i hopp om att få medhåll från andra.

Nej, bort, bort med allt som stör min själ och in med positiv energi.

Sen är det klart. Jag kan ju inte sluta att skriva av mig på den här bloggen minst en gång per vecka....hoppas jag.

Hur är det nu med det "vita giftet", salt? Är det farligt eller inte. Flera olika studier visar nu att salt i lagom mängd inte är farligt, utom tvärtom är nyttig. Det visar sig att de som äter salt lever längre, har lägre risk för stroke mm än de som avhåller sig från salt. Vi pratar inte heller månader, utan enligt undersökningar ska de leva flera år längre.

Varför då detta ståhej om saltet? Jo, det finns E535 och E536 i många saltförpackningar. Anledningen är den att salt klumpar sig och att dessa E-nummer förhindrar detta.

Och vad är då dessa två små E-nummer?

E 535 - Natriumferrocyanid

E 536 - Kaliumferrocyanid

Bägge innehåller således cyanid. Då läser jag detta om cyanid:

Hälsoeffekter:
Cyanid i ren form är väldigt giftiga. Men i detta fall är järnet (ferro-) bundet så starkt till cyaniden att ämnet är ofarligt i de mängder som det används i. Natriumferrocyanidens ADI är 0,025 mg/kg kroppsvikt. Det innebär att man kan äta 0,025mg/kg multiplicerat med sin kroppsvikt av Natriumferrocyanid varje dag utan att drabbas av hälsomässiga effekter.  Detta motsvarar drygt 75 gram Natriumferrocyanidinnehållande salt varje dag. Sådana mängder är mycket ovanligt att man får i sig.

Gräver man lite mer så visar det sig att det t o m är så att det finns cyanid i vatten. Gränsvärdet är 50 ( myg/l CN). Med andra ord en ytterst liten mängd. Även i vinframställning med kärnfrukter hamnar cyanid i denna ädla dryck.

På en annan site hittar jag följande information:

Linfrö innehåller så kallade cyanogena glykosider, vilka kan frisätta cyanid. Höga doser cyanid kan ge andnöd, förlamning, medvetslöshet och i värsta fall leda till döden.

Vården bör därför inte rekommendera linfrön till barn vid förstoppning, särskilt inte krossade frön. Krossade eller malda linfrön innehåller mer cyanid än hela frön. Att äta bröd som innehåller linfrön är däremot inte farligt för barn. När linfrön utsätts för hög värme, som vid brödbak, försvinner cyaniden. Inte heller müsli med linfrö är farligt för barn eftersom mängden linfrö i är så liten.

Så med andra ord ÄR inte cyanid farlig. Men har man då tänkt hela vägen? Det tydligen så att just E535 och 536 endast får användas i salt. Något som bevisligen används i stora mängder i t e x färdigmat. Om jag nu samtidigt tar mig ett glas vin till ( den för övrigt vidriga ) färdigmaten och till frukost har ätit linfrö och uppe på det äter något annat som kan innehåller Cyanid.

Vad blir då det totala dagsintaget? Vad jag menar är att det kanske är så att kroppen tål en viss mängd Cyanid, men att saltet kanske är droppen som får glaset att rinna över. Vi har ju även något som kallas "kemisk process", vilket ju kan innebära att Cyanid TILLSAMMANS med något annat ämne kan bli farlig.

Ja, jag vet inte, utan vill bara visa på vilka brister det finns i vår kunskap om mat och dess innehåll.