Det är vindstilla. Jag sitter på altanen. Ur radion hörs Ted Gärdestads Sol, vind och vatten. Det finns fortfarande molnslöjor på himlen. Solen håller dock på att äta upp de sista strimmorna. Spirean, äppelträden, körsbärsträdet och den vita löjtnantshjärtat blommar för fullt. Blåmesen som har en holk 4-5 meter från mitt huvud flyger ut och in med mat.

Vad mer kan man begära en sån här lördag?

Ja, kanske att vara frisk eller att ha ett jobb. Att slippa höra talas om krig och elände, stadsskulder och annat elände.

Ja man får aldrig vara riktig glad.