Såg första avsnittet av en serie som tydligen nu ska gå på TV1. Det är ett 10-tal ungdomar mellan 17 och 25. Ingen har gjort ett handtag hemma. Vissa bor i egen lägenhet, men mamma kommer dit en gång per vecka eller oftare för att t ex städa. Det är en så absurd situation så du anar inte. Jag satt hela tiden och funderade på om det var ungarna eller föräldrarna som var de största puckon. Kom väl fram att de nog är lika stora puckon. Hur kan man som föräldrer bare skita i att ställa krav och hur kan man som barn ( ja, inte fan är de här snorvalparna vuxna ) bara skita i att hjälpa till hemma.

Eller är det så att vi har gjort fel med våra barn så länge de bodde hemma? Är det kanske för att vi gjorde fel som alla nu har familj med barn, hus och arbete?

Sen spelade jag in "Svenska Hollywoodfruar". Hade aldrig sett det tidigare, men tände på idén att de skulle gå in i en illaluktande ostaffär. Själv ääälskar  jag ostaffärer. Vad hände? Jo, en av dessa fruar tog med sig sina barn ( jag tror det var hennes barn ) till affären och så fick de lukta på en, enligt dom, mycket illaluktande ost. Det korades två vinnare som fick 200:- var i vinstpeng. Då bytte jag kanal.

Ett tredje program jag kollade på igår var om Böda Camping och de människor som sprang runt där. Även här fanns samma puckon som i programmet om Ullared.

Alltså hur många TV-kåta Wannabees finns det egentligen?  Fattar de inte att de får vara med bara för att de ÄR lite udda och att de är med för att vi ska skratta åt dom?

Vad ska de hitta på härnäst? Här några förslag.

Livet i en skoaffär/möbelafför/korvkiosk eller liknande

Livet på långvården

Skitsnack och lösandet av världsproblemet  i bastun

En arbetslös vardag

En hotellstäderska liv

Livet i en studentkorridor

En fildelares vardag

Vad gör dom på banken efter 15

Lite konstigt hur vi människor tänker ibland. Vad som är rätt och fel, vad som är sant och falsk, vad man får och inte får göra.

Liknelsen kanske haltar en del, men jag vill trots allt skriva om det.  Först har vi kungen. Någon skriver en bok som vi alla ska tro på enligt författaren. Kungen varken erkänner eller förnekar det som stor i boken. Då delas vi in i två läger. De som tror på boken och de som tror på kungen. Nåja, han har ju inte sagt varken bu eller bä annat med ett ytterst konstigt kroppsspråk vid den beryktade "älgjaktsintervjun".

Sen har vi ett annat case. En 38-åring, bosatt i Malmö och som har tagit av polisen och misstänks nu för ett antal skjutningar mot invandrare. Han, till skillnad från kungen, nekar till de brott som förelagts honom.

Nu visar det sig att en kriminell sägs ha bildbevis på att kungen på något sätt varit delaktig i det som skrivs honom till last. I det andra fallet så har tydligen ballistikerna  ( de som kollar om ett vapen kan komma från ett visst brott ) kommit fram till att minst ett vapen som fanns i killens lägenhet kom från vissa platser där skjutning ägt rum.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, kungen ska man alltid tro på, men inte en (före detta) brottsling. Man ska inte heller tro på en nekande kille som säger att han inte har skjutit, fast polisen nu säger annat. Vad får oss att alltid ta parti för en part och redan på förhand döma ut den andra parten? Detta är inte de enda fallen. Det finns många fler.

Så att ingen missuppfattar mig så vill jag bara säga att jag inte vill något hellre än att få fast dåren i Malmö. Ovanstående exempel är bara till för att jag undrar varför vi är funtade som vi är.

Jag ser 1-3 matcher varje vecka. Försöker se topplagen i Europa såsom Barcelona, Milan, R.Madrid, Bayern München m fl. Det som slår mig är hur spelarna beter sig när de blir, knuffade, tacklade, krogbenade, eller vad det nu är som gör att de far i gräset. Det första de gör är att hålla sig kramaktigt där de har "ont" samtidigt som de först letar upp domaren för att se om han tänker blåsa och sen på lagledarbänken. Jag tror dock inte på att de kollar på vilka som sitter på bänken, utan vad de anser om hans svanhopp. Det enda som fattas är att de tar upp skyltar med 5.1 5.4 5.1 5.3 o s v.

Kolla på amerikansk eller australiensisk football. Ja, det de kallar för fotboll, men som inte är som vår fotboll. De får en smäll, reser sig, ruskar kroppen och spelar vidare.

Men det gör inga fotbollsspelare  som spelar det amerikanerna kallar för soccer. Nix, dessa spelare är betydligt mer ömtåliga. Att t ex få bollen på bröstet kan ge otroliga ansiktssmärtor. En boll på låret kräver nästintill en pungtransplantation.

Det jag inte fattar är att fotbollsspelarna inte fattar att vi kan se repriser....

Ett perfekt medel för att se hur de spelar teater.  I mina ögon är det riktiga fuskare och bör kunna bestraffas i efterhand. Visserligen har det hänt någon enstaka gång. Dock används det på tok för sällan. Att kasta sig hejdlöst bara för att lura domaren är bara så fjantigt. Ge dom gula kort VARJE gång de gör något sådant så slipper vi kanske frökenfotbollen en gång för alla.