Det blev tydligen ett ramaskri efter programmet som visade ett antal curlingbarn och respektive föräldrar. Även jag bloggade om detta. Nu läser jag en insändare i vår tidning av en curlingförälder som anser att vi andra inte såg efter våra barn och inte heller brydde oss om dom. Hur fan kan man vara så blåst? Inte nog med att de är pigor åt mina barn de har noll koll på barnuppfostran också.

Jag har fått nöjet att få delta i att uppfostra mina 3 döttrar, även om hustrun genom att hon arbetade hemma fick dra största lasset. Jag hade på den tiden under 7-8 år 2 jobb dessutom. Hur som helst. Våra döttrar tvingades inte till något de heller, men uppmuntrades till att någon gång i veckan torka den disk dom inte kunde maskindiskas. De fick städa sina rum en gång per vecka. Vara med när det bakades pepparkaka, Vara med och kratta gräsmattan, så frön i trädgårdslandet, måla plankor, o s v.  Det mesta var lustbetonat och skulle stärka deras självförtroende och deras kunskap om det dagliga livet. Dessutom ingav det alltid någon extra krona i veckopeng.

Det var en liten start i deras liv. Men för den skull ställde vi alltid upp när det behövdes och gör fortfarande. Skulle det byggas ihop en IKEA-möbel, flyttas från ett ställe till ett annat eller vad det nu kunde vara så hjälpte vi och hjälper fortfarande gärna till så gott vi kan. Men de frågar bara när de behöver hjälp med något de inte klarar av själva. Att städa deras hem skulle de aldrig be om. Men det igår t ex., då hade ena dottern en fruktansvärd huvudvärk som hon kan få några gånger per år, samtidigt som hennes man fick ryggskott. Då tog vi hand om våra barnbarn över dan.

Allt detta tillsammans innebar också att alla har jobb, man, barn, hus och bil innan de var 30. Nu kan de sköta sitt eget hem och egen familj vilket gör ett fadershjärta stolt. Jag tror också att de är minst lika stolta över vad de själva klarat av i sina unga liv.

Så alla ni s k curlingföräldrar, sätt krav på era barn eller släng er i väggen.