Läser i dagens tidning, som har hämtat informationen från Gyrens beskyttelse, Sveriges veterinärförbund och Lantbrukarnas riksförbund:

25% av de kultingar som föds i Danmark dör inom 4 veckor!

17% av de svenska kultingarna går samma öde tillmötes!

Detta innebär att:

25000 danska kultingar dör om dagen!

1350 svenska kultingar dör dagligen.

493000 svenska grisar i Sverige dör innan slakt!

30 miljoner griser föds årligen upp i Danmark.

3 miljoner slaktgrisar föds upp i Sverige.

Så om relationerna skulle stämma så skulle drygt 5-6 miljoner danska grisar dö INNAN de ens kom till slakt. D v s grisar som dör av olika sjukdomar. Det är allt från "naturliga" sjukdomar till  sjukdomar som är relaterade till miljön, som stress i trånga bås o s v. Att det sedan är fler danska grisar än svenska som dör är väl antagligen beroende på att man inte har lika sträng lagstiftning som i Sverige. Och var är alla grisar? Jag har aldrig sett en gris i Danmark. Trots att de producerar 10 gånger fler griser än i och trots att Sverige är flera gånger större än Danmark till ytan.

Frågan är nu om man verkligen ska fortsätta med ägg och bacon på morgonen?  Och nästa fråga är vad våra politiker gör åt saken?

Snösladen gick sönder av allt skottande. Hela framkanten hade slitits upp. Att få tag i en ny lär ju inte gå. Därför lekte jag plåtslagare. Jag hittade en ca 28 år gammal aluminiumplåt som jag popnitade fast så länge. Har jag tur håller den hela vintern. Släden är ju över 20 år bara den. Men nuförtiden ska det tydligen vara plastslädar och jag vill ha i plåt. Men vi får väl se vad det blir framöver.

Läser om folk i tidningen och vad deras största händelse var under 2010. En person ansåg att hennes största upplevelse var när hon och hennes man åt en fin middag med skumpa framför TV:n när prinsessan gifte sig! Men herre gud, skaffa dig ett liv!

Sen några dagar har jag känt mer och mer som om jag skulle dö. Hjärtat slår hårdare och allt snabbare, jag andas oregelbundet, känner mig stressad för allt och alla. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Det började några dagar före julafton.

Tidigare har jag brytt mig, men nu känns det nästan som om döden inte skulle göra mig något. Det är fan så läskigt. Jag försöker att hitta på saker för att bli kvitt känslan, men den bara finns där. Har haft svårare och svårare att somna och vaknar tidigare än jag brukar. I morse var det 1,5 timmar tidigare. Sen är det fan att somna om. Man bara far med tankar i huvudet. Jag blir tokig snart.