I dagens Aftonblad går det att läsa om Chefernas dummaste kommentarer. Jo, jag har hört flera av dessa, men också en del mycket värre saker. En chef bad mig skriva en artikel om en speciell sorts maskin som hanterades enbart via dator. Detta var i början av 80-talet. Han fick artikeln och någon månad senare kunde jag läsa den i den stora koncernens tidning...med hans namn under. Jag påpekade detta och han menade att det är han som är min chef och gav mig uppdraget. 

En annan gång på 70-talet bad jag om en matta att stå på för att slippa stå på bara betongen. Det kom ingen matta så jag tog det via facket på orten. Efter ett tag låg det en matta framför den maskin jag då stod vid. Mattan var ca 35 x 35 cm stor. Jag undrade vad det var frågan om och hur jag skulle bete mig för att gå mellan maskinerna. Då tyckte ägaren att jag skulle dela på mattan och spika fast en halva på varje sko. På så sätt hade jag ju matta hela tiden under fötterna. Jag sa omgående upp mig.

Sista gången jag arbetade kom det ut så mycket lögner och grodor ur munnen från både gruppchef såväl som avdelningschef så jag skulle behöva flera timmar för att skriva ner allt. Men det var så otroligt larviga, tarvliga och fåninga saker som dessutom var lögn, så jag sa upp mig där också.

Skönt och vara hemma, så slipper man alla lögnaktiga chefer som slutat tänka själv, utan bara gör som de blir tillsagda uppifrån. Det är enligt min mening dagen amöbor som lever på andra ( d v s de som de har under sig ).

Blir det skit så får det under skulden och blir det bra så tar de oftast själv credd för det. Fy fan för chefer.

Nåja, inte alla, jag hade en som hette Anders som var ytterst bra, fast jag inte alltid förstod det. Men han klarade inte av att vara lojal uppåt och slutade på avdelningen.  Synd, för han var riktigt bra och kunde ta hand om sin personal. Men sådana chefer är det tyvärr ont om.