Har du någonsin blivit polisanmäld? Jag har det. Två gånger. Första gången visste jag inte ens om. Jag fick bara ett brev som sa att anmälan var nedlagd. Orsaken var ett missförstånd. Jag hade skrivit ett mejl till en person. Jag skrev på ett sådant sätt så motparten missförstod, eller ville missförstå. Jag tror på det senare. Det sjuka var att jag hade EN tanke med det jag skrev och inte ens TÄNKTE på att det de facto kunde missförstås. Sedan dess brukar jag läsa mina mejl fler än en gång.

Nåja

Den andra gång jag blev anmäld var nu. Fick ryktesvägen höra att så skett och begärde att få ut eventuella handlingar för att kunna bemöta det hela. Ska kanske direkt säga att det som anmälan gäller aldrig har skett. Hur som helst så kallades jag till polisen och fick träffa en mycket trevlig kvinna. Vi pratade om både den påstådda händelsen och om lite annat.

Nu kommer troligen inte heller denna anmälan att få några följder. Men det är inte grejen som retar mig mest. Det som retar mig mest är att polisen ska lägga ner en massa tid och pengar på skit. Själv måste jag betala bilresan dit och även min tid som totalt uppgick till närmare 2 timmar inkl. restid.

Men ärligt: ÄR DET VETTIGT? Här rånad det banker och guldaffärer på löpande band, kvinnor misshandlas och våldtas, barn blir slagna o s v. Och så sitter jag där och tar upp polisens tid. För att inte tala om den tid det måste ta för dom både före och efter mitt besök. Innan allt är skrivet och sitter i arkiv kanske det har gått både 5 och 10 timmar. Ta det gånger 400:- ( som jag tror är en trolig timkostnad för polisen ). Ja då hamnar vi på kanske 2500-5000:- av våra skattepengar. Bara för att en kärring vill djävlas med mig för att jag har sagt åt henne att låta bli att bete sig på ett visst sätt. Men som min chef sa: Det finns folk till allt och just denna person verkar ha mest problem med sig själv.

Nej, jag blir både arg och ledsen över sådan. Arg för pengarnas och resursernas skull och ledsen för att jag inte trodde folk kunde bete sig så. Men, men... Man ska tydligen aldrig sluta att förvånas.

Men som sagt. Ärendet är inte avgjort än. Jag har dock inte delgivits någon misstanke om något. Skönt. Men nu vet jag som sagt hur folk kan känna sig om de blir anklagade för något de inte gjort. Man är ganska hjälplös. Fy fan så hjälplös.

Har du också blivit oskyldig anmäld nån gång? Du kan väl kommentera och tala om hur DU kände dig.

Själv var det ju ju obehagligt. Men när jag väl satt där och kvinnan var trevlig så släppte allt och det var nästan bara trevligt att få prata med henne.

Har du också ett Facebook-konto? Har du kollat hur många av dina s k vänner låter dig läsa vad de skriver? Troligen är det många som antingen inte skriver eller låter dig inte läsa vad de skriver.

Själv är jag trött på att finnas med i deras statistik över s k "vänner" och kommer att kasta ut dom. Finns ju ingen anledning att dela med sig och inte få något tillbaka. Och är man inte betrodd att läsa vad de skriver så behöver de inte heller läsa vad jag skriver. Enkelt. Sådana "vänner" behöver jag inte.

Har ud, som kille/man, någon gång sagt "jag älskar henne" om en tjej/kvinna, eller har du som tjej/kvinna någon gång sagt "jag älskar honom" om en kille/man och fått förvånade blickar? Eller tvärtom, d v s kille till kille och tjej till tjej.

Det har jag. En del tittar på mig som jag vore en läskig sexdåre som var ute för att vänstra. Men nej, nej, nej.

Jag ska ta något exempel.

Ta t ex Caroline av Ugglas. Jag älskar henne. Men inte på det sättet många tror utan för det sätt hon är. Enkel, gör det som faller henne in, skiter i mallar, är glad och mycket annat.

Eller varför inte Tomas di Leva? Jag älskar även honom för det sätt han har. Han lever i sin värld och älskar alla. Han vill ha fred på jorden och sjunga sin musik.

Jag har killar och tjejer i skolan som jag älskar för att de är just som de är. Snälla, rara, vänliga mm.

Självklart man älskar en sådana personer. För den skull betyder det i mina ögon inte att man vill gå i säng med dom. Man kan väl bara vara glad över att veta att det finns personer som vill göra sitt och andras liv trevligare.

Så älska på alla läsare. Älska hur många ni vill, men ÄLSKA bara med en.

På 60-talet skilde sig min mamma från pappa. Jag var 6 år. Kommer inte ihåg så mycket av just det. Lite här och där bara. Avståndet, pappans oförmåga att betala och  mammans ovilja att betala en resa till honom resulterade i att jag inte såg honom någon mer gång efter första halvan av 60-talet. Han dog i början av 70-talet. Det sas att det var gulsot. Jag tror dock att drickandet ökade i takt med att han inte fick se sina barn.

Nu kanske du undrar vart jag vill komma.

Jo, jag träffade min fru i 1970. Hon hade så fantastiska föräldrar. Speciellt pappan, min blivande svärfar. Han var betydligt mer förstående än min s k "plastpappa" som kom in i livet någon gång 62-63, lite till och från.

Så ju längre vi höll ihop ju starkare blev mina band till svärfar. Han blev mer som en "plastpappa" än min "plastpappa" nånsin blev.

När sedan svärfar dog 2008 började ett och annat gå upp för mig. T ex att livet är djävligt kort och skört och att man ska ta vara på varje stund. Att resa i jobbet och vara borta ofta var ingen höjdare egentligen. Det var bara de som INTE reste som ansåg att vi hade ett lyxliv som fick resa. Djävla lyxliv att se en massa flygplatser. Det var bara när man hade riktig tur som man fick se lite av någon stad här eller där. Men i regel åkte man tidigt hemmifrån och kom hem framåt 22-24. Min värsta resa varade i 33 timmar från dörren hemma till dörren på hotellet.

Detta och 2 nya idioter till chefer gjorde att jag funderade en kort stund och sedan sa upp mig.

Jag tänkte efter och frågade mig själv om det var värt att ha hög lön men ofta vara borta och att allt som oftast ha jobbet "med sig hem", d v s tänka på det? Självfallet inte.

Så jag gjorde en bra överenskommelse med företaget och slutade på dan. Numera jobbar jag i det förhatliga FAS3 med barn i en etta och trivs utmärkt. Känner att jag återigen lever ett liv värt att leva och inte ett liv bara för att skaffa mer pengar.

Tänk efter du också. Har du det jobb du vill ha? Är det värt med villa i "de fina kvarteren". Måste du ha en Volvo eller går det lika bra med en mindre bil?

Ta dig en funderare och hör gärna av dig.  

Jag tillhör dom som djupt ogillar alla de former av konstgjord andning som t ex FAS 3. Det är inte bara FAS 3, utan en mängd bidragsformer som gör att arbetsgivare får mer eller mindre gratis arbetskraft och den arbetssökande en otrygg tillvaro.

Själv bestämde jag mig direkt för att jag inte skulle till någon privat arbetsgivare utan ringde upp ortens rektor. Omgående fick jag ett positivt svar och har nu varit 4 veckor ( + 2 veckor då jag var på semester ) på skolan och trivs enormt bra. Snacka om att hålla på med något som är givande och där du omgående får svar på om du gjort något bra eller mindre bra.

Rektor, lärare, elever och flera föräldrar har uttryckt sitt gillande. Vilket värmer. Tyvärr så kan rektorn inte anställa mig p g a alla sparkrav från de "folkvalda" politikerna. Som tur kan jag svära mig fri eftersom det parti jag röstade på inte tillhör dne regerande röran av makthungriga partier. I denna kommun gör man vad som helst för att spara pengar bara för att visa att man inte höjer skatten. Men fan vad de bedrar sig. Att de sparar nu kastas bara tillbaka till dom i framtiden när ungdomarna inte orkar läsa i skola eller gymnasium, när krossade fönster blir vardagsmat och när olydnad mot föräldrar, lärare och andra vuxna tillhör vardagen i ännu större utsträckning än idag.

Men man får väl hoppas att de som krossar fönster och förstör förstör hos de politiker som är ansvariga för eländet och inte hos de vanliga medborgarna som håller med ungdomarna men inte kan göra annat än att rösta på partier som vill satsa på dagens ungdom.

Men det var ju FAS 3 jag började skriva om. Jo, som sagt så ogillar jag formen men älskar det jag just nu får hålla på med.

Efter några dagar i skolan börjar jag omvärdera lärarna. När det går åt mer tid till att försöka få tyst på ungarna och få dom att sitta still än det går åt till själva undervisningen så är något djävligt fel. Det måste ju vara totalt frustrerande för en lärare att inte kunna få utöva sitt arbete. Det är precis som en murare skulle mura en mur, men varannan sten tar någon bort så han måste lägga dit en ny. Eller en målare som målar, men någon går efter och kladdar lite här och där hela dagarna. Hur kul kan det vara?

OK, många ungar är snälla och rara, men en del är redan i åk 1 störda av dataspel och TV-filmer de absolut inte borde titta på. Men en del har storebröder som låter dom vara med och andra har t o m föräldrar (!) som låter barnen titta på när de spelar Wordcraft och liknande spel. Inte undra på att barnen blir förstörda. Det är många gånger djävligt synd om barnen som får växa upp i "fel" miljö med "fel" föräldrar.

Sedan saknas ordet "RESPEKT" hos väldigt många. Bara de råkar få en lite knuff av misstag sitter smockan i luften. Det går otroligt snabbt. Lärarna har ingen chans att reagera hela tiden på allt. Jag är mycket ute på alla raster, men ser bara en del av det som sker. En del ungar har redan märkt att jag har bra koll och väntar tills man vänder ryggen till.

Ja, även jag hade en illusion att kanske lära barnen något, men än så länge har den mesta tiden gått åt till att tysta ner barn, medla i konflikter och liknande. Vi får hoppas att det beror på vädret eller att det är början på terminen.

Men en sak är helt säkert. Jag är totalt slut när jag kommer hem.

Jaha, då var den första FAS3-dagen avklarad. Som du, som följer min blogg vet, tycker jag absolut inte om FAS3 som "fenomen" utan hoppas att det snart byts ut när vi byter regering om 2 år.

Trots det måste jag säga att jag hade en toppendag igår och kommer att få många fler toppendagar framöver. Anledningen är att jag, när jag visste att FAS3 närmade sig tog kontakt med ortens rektor för att fråga om en FAS3-tjänst.

Jag bled direkt välkommen och har nu börjat med att vara hos barn i förskoleklass ( 6-årsverksamheten ) samt årskurs 1. Dessutom är jag ute på alla raster lågstadiet har. Jag ska arbeta i 6 timmar per dag. Det kommer dock troligen att bli lite mer vissa dagar och lite mindre andra. Vi får se.

Men det som hände var att jag fick kontakt med massor av barn. Glada, ledsna, arga, envisa, spralliga, nervösa, trötta och en mängd andra barn. En del kom direkt och skulle hålla mig i hand under rasterna. Andra ville sparka lite fotboll.

Det som också förvånade mig att det går åt så mycket av lärarnas tid till annat än att undervisa. Att förmana barnen att sitta still, vara tysta o s v tar enorm mycket tid av lärarnas kapacitet.

Det tog inte så lång tid innan attityden från barnen mot mig blev en annan. Jag är också envis och har regler som jag håller mig till. När de väl märkte det och när de märkte att jag gärna hjälpte dom och respekterade dom så ändrade dom sig. Inte alla, men fler och fler under dagen. Jag tror att fler kommer att ändra sig framöver. Alla kommer jag inte att nå eftersom de troligen redan är för förstörda av TV-spel, Video, trasiga hemförhållanden, fulla föräldrar och annat. Men även de kommer nog att bli lite annorlunda när de lärt känna mig och när de vet att alla är lika värda i mina ögon.

För en sak håller jag stenhårt på. ALLA är i mina ögon lika värda. Är det något strul med en liten kille eller tjej som går i förskoleklass eller ettan, tvåan eller trean så är det oftast inte fel på barnet utan på föräldrarna.

Efter att ha kollat igenom dagens tidningar och inte funnnit något som upprör mig mer än normalt så tänkte jag blogga om hur det är just nu. Hösten börjar komma. Duggregn i dag. Igår klippte jag gräset, gamla hallonkvistar och häcken på husets framsida. Det mesta lägger jag i landet så länge. Lite senare i höst ska jag gräva runt i mina 3 komposter och då lägger jag också det jag klipper nu in i en av komposterna. Det blir sedan fantastisk jord.

Dagligen får jag plocka björnbär. Det blir 0,5-2 dl varje dag. Lite hamnar i filen och resten i frysen.

Funderar på hur jag ska skydda min grönkål från rådjuren i år. Förra året försvann allt grönkål någon dag innan jul. Skittråkigt.

Det är en hektisk tid nu. Både i trädgården, men också i skogen. Lingon ska plockas och det är otroligt mycket svamp i skogarna i år. Ganska mycket svart trumpetsvamp har redan torkats och mer ska det bli. Knatareller i mängder ligger i frysen. Såg att de tog 130:-/kg. Tur man har nära till skogen...

Sen ska fröer tas om hand också. Det är ringblommor, ballongblomma, digitalis och mycket annat. Värsta frön är Lobeliafrön. De är så djäkla små så de nästan inte syns.

Jag har en vinplanta också. Klasarna är många men små och börjar att bli klara. Barnbarnen tycker det är kul att äta dom. De tycker för övrigt att det alltid är kull att komma till morföräldrarna på sommaren. Det börjar med jordgubbar och smultron. Sen äter dom krusbär, röda vinbär och körsbär. Sen blir det björnbär och vindruvor. Dessutom slinker det ner ett äpple då och då. Det är bättre de äter frukt och bär än lördagsgodis och fredagsmys.

Hade tänkt att kapa lite av vårt körsbärsträd, men motorsågen är för tillfället sönder. Jag klipper ner en del blommor istället. Men jag klipper dom inte helt ner utan bara så att 50-100 cm blir kvar. Det klipper jag ner i vår istället. Det ser både lite trevligare ut om det finns kvar något i landen och sen mår växterna bättre av det också.

Ja, så är det hos mig på hösten. Fullt upp. Men kul är det.