Under många år på 80-talet samt hela 90-talet åkte vi till fjällen över jul och nyår och "missade" därför mellandagsrean. Numera är jag hemma och har möjlighet att åka till den. Då bryr jag mig inte. Är inte det lite komiskt. Men på något sätt känns det värdelöst att slåss med en massa andra om kläder och saker som man egentligen inte behöver utan bara köper för att de råkar vara lite billigare än andra dagar.

Köper man istället under året när man behöver saken så hittar man i regel rea i någon affär i alla fall.

Jag köpte en TV till svärmor ( ja, för hennes pengar förstås ) före jul. Nu har man rea på diverse TV-apparater, men inte just denna som jag ansåg vara en av de bästa i den aktuella prisklassen. Det enda de nu rear ut är enorma skärmar eller märken med ganska dåliga värden.

Men läser man tidiningarna så var folk som tokiga igår i alla fall. Ja, ja, alltid blir de lurade på något sätt.

Jag kollade på "Minuten" på SVT igår. Såg du också det? Vilket skräp. NU kan vi börja snacka lågbudget-TV. Här använder man sig av ägg, tomflaskor, tomma toarullar, lampskärmar och gud vet vad, i mer eller mindre fåniga tävlingar. Jag har tidigare sett små fragment på en utländsk kanal och trodde att det kanske skulle bli kul att se på. Men allvarligt! Hur kul är det att kolla på någon som ska få en lampskärm på huvudet på max 1 minut? Eller att få ut pingisbollar ur en servetask som är fastsatt på ryggen?

Man försöker ge programmet lite glans genom att sätta dit Peter Settman som programledare vilket dock misslyckas kapitalt.

Nej för mig är det sluttittat på skräpprogrammet "Minuten".

.

.

.

.

Innan jag tryckte på "Spara inlägget" så tänkte jag kolla vad andra tyckte om programmet. Läser i Aftonbladet att det blev tittarstorm mot programmet. Jag förstår dom! 

Vad fan håller en del på med? Här är det juldagsnatt och det blir en massa bråk "på stan". Ska det vara så djävla svårt att dricka sprit och ha roligt samtidigt? Alla ni som inte klarar det bör hålla sig till Ramlösa. Men nu är det väl tyvärr inte bara sprit som är inblandat. Det förekommer säkert en hel del starkare saker skulle jag tro.

Hur som helst så är det ganska sorgligt att folk inte kan gå på krogen utan att vara rädd för att någon kommer farandes med en trasig flaska eller en kniv. Våld mot ordningsman har tydligen förekommit i flera fall. Men där borde det finnas mer makt till polisen. Kommer någon emot en för att bråka bör de dra vapen på en gång. Det är ingen idé att tjaffsa med knarkpåverkade fyllesvin. Skjut dom i benet så dom har ett minne för livet. Ursäkta, men jag har väldigt lite förbarmande för folk som ska slåss i fyllan. De förstör för så många andra.

Igår visades första avsnittet av en ny omgång "Stjärnorna på slottet". Verkar vara en bra blandning artister som de fört samman för att ge oss en lugn lördagsunderhållning. Jag gillar formen. Det är en lagom blandning av humor och allvar som man kan se utan att somna eller bli förbannad på. Jo, förresten. När Börje Ahlstedt var med så höll jag på att jasta ut TV:n. Karls hade ju hybris.

Men Den här omgången blir det nog inga sådana utfall.

Nu är det bara dagar kvar av 2010. Så tankarna går så sakta till 2011. Hur kommer året att bli? Då tänker jag både privat och i det stora hela. Kommer jag att få ett jobb? Ja, hoppas kan man ju alltid. Hur går det för Grekland, Irland, Spanien och Portugal och hur påverkas vi av deras usla ekonomi? Hur ska banker och stater förvänta sig att den lille mannen ska klara sin ekonomi när de själva inte klara sina ekonomier? Och vem betalar i slutändan notan för deras dåliga finanskunskaper? Jo, det är den lille mannen. Det är han som måste betala högre skatter och räntor på lån och det är han som får lägre ränta på insatt kapital. Det är inga stater som kliver in och ger bort pengar! Det är den lille mannens pengar de stora herrarna leker med.

Och hur går det mellan Nord- och Sydkorea? Kan de hålla sams? Hur kommer det att gå för de fattiga i Afrika och de krigsdrabbade i Mellanöstern, Irak, Afghanistan m fl stater?

Det är en del av alla de frågor man kan ställa sig inför nästa år. Frågan är väl också vilken som är den viktigaste. Eller om det överhuvudtaget går att få fram "den viktigaste frågan"? För det spelar ju trots allt stor roll under vilka förutsättningar man lever, var man lever och hur man lever. Det är ju trots allt upp till var och en att rangordna frågornas väsentlighet.

Själv så tycker jag dock att ovanstående frågor är ganska viktiga. Har du andra exempel så hör av dig så ska jag försöka göra en sammanställning om någon vecka.

Då var det julafton. Hörde at mitt äldsta barnbarn hade sovit dåligt i natt. Nåja, är man nästan 4 år så är julen fortfarande något spännande och fint. Frugan och resten av mina numera utflugna barn samlas nu hos ett av mina barn och som du vet sen tidigare vägrar jag åka med av skäl som du kan läsa i annat inlägg. Ja, jag kanske är envis och dum, men har ett ganska stort rättspatos och står gärna för ingångna löften. Folk ska veta vad de får om de kommer överens med mig om något. Men alla har inte samma krav och då får det vara för mig. Så jag är djävligt bitter på en del personer just nu.

Men svärmor är strax på ingång. Vi ska fika, ta lite glögg, äta julgröt och fika igen. Det kanske blir en konjakare till kaffet också, man vet aldrig.

Först därefter börjar egentligen julaftonen för mig, för då har en av döttrarna åkt hem och då firar vi med dom och inga utomståenden. Det ska bli roligt faktiskt.

Men först tar vi som sagt en lång uppladdning med svärmor som för övrigt är 76 år, men pigg och klar i skallen. Så vi kommer att förbereda oss på bästa sätt inför julaftonen i kväll.

Och alla er andra så önskar jag

En riktig god jul ! 

En konstutställning i Kiruna invigdes av vår kulturminister.

Hon fattade tycke för en tavla med fyra nakna svarta män.

Varav en av dem hade vit snopp.

Hon frågade konstnären, en gammal finne:

- Varför har en av negrerna vit snopp?

Han svarade:

- Di ä int negrer. Di ä gruvarpetare och en ha varit hemma på lunsen.

Smålandsbonden ringer sin son i Stockholm några dagar före julafton.

- Jag vill inte förstöra helgen för dig, men jag måste tala om att din mamma och jag ska skiljas. 45 års olycka får räcka!

- Vad pratar Du om pappa? skriker sonen i luren.
- Vi står inte ut med varandra längre och jag orkar inte prata mer om det. Ring din syster i Kiruna och tala om det för henne.

Panikslagen ringer sonen till systern, som exploderar i telefonen:
-Aldrig I livet att de ska skiljas, säger hon. Jag tar hand om det här!

Hon ringer omgående pappan och säger bestämt:
- Ni ska inte skiljas! Gör ingenting förrän vi kommer!

Pappan lägger på luren och vänder sig till sin fru med orden:
- Det är okej. De kommer hem till jul och de betalar resan själva

GOD JUL !