Jag börjar se slutet på livet. En ryggoperstion så att jag  skulle kunna gå längre än 100 meter eller böja big framåt avslogs eftersom tiderna var för höga. Så resten av livet blir det morfintabletter och annat skit till en summa av dagliga drygt 30 tabletter samt en spruta i veckan och 1 i månaden. That's life and then you die.

Det som det också märks på är att yngera dottern fyller 40 i dagarna och den äldsta ör sakta på väg mot de 15. Tiden hår billigt fort nu. Det är bara jag dom hår långsamt numera.

Får se hur länge gubben hänger med. Förhoppningsvis tills jag fått se ett barnbarnsbarn.

Ok, ska väl från nörjan säga att jag hörde de flesta låtarna genom ett par hörlurar och en liten "TV" I mobilen eftersom jag hellre tittade på skidskytte. Men jag gick ändå en bra bild av spektaklet och har ju hört låtarna tidigare. Men så här skulle jag röstat.

Martin & Martinus kommer kanske högt i finalen, men jag gillar den inte.

Min favorit var Jay Smith, sv flera anledningar. Såg honom för första gången i Idol och då såg han rätt sliten ut efter bl a drogmissbruk. Nu såg man inte tillstymmelse av detta. Jag en fräsch Jay som nog aldrig sett då nykter ut. Bara det ger min sympati. Resten får låten som lät som en låt till skillnad mot många andra. Han förtjänade betydligt fler röster.

Media gillar jag varje gång. De är där för att glädja folk vilket bör vara meningen.

Samma recept använder sig Cazzi Opeia åt. Glad låt och roliga kläder och inget halvnaket. 

Det sista gänget jag gillade var Smash into pieces

 Annorlunda men för andra året i rad kom de med en bra låt. 

Resten av låtarna är så usla så de inte ens hade behövt ställa upp. 

Och för fan, återgå till att det är låtarna som dka framträda och inte en massa ljus som bara gör det jobbigt för ögonen.

Och för engångsskull var mellanakten minus Loa Falkman bra och likaså Björn Gustafssons omgjorda låt till Carina Berg. 

Hörde även några låtar från andra länder på radio och de var t o m sämre än den svenska. Så det blir nog ett elände till final i år.