Under en dryg månad har mina besökssiffror på denna plats varit över förväntan. Uppemot 100 unika besökare per dag. De två senaste dagarna dock bara ca 5.
Kan man lita på Bloggplatsens statistik, eller är den totalt osäker?

Satt och funderade på vilka som har ett tufft jobb. Visst, jag hade det tufft ibland, men satt allt som oftast i ett varmt kontorsjobb. Började vid 7 och gick hem vid 16-tiden.
Men det finns dom som har det betydligt tuffare. Här är några som jag tror har det tufft på jobbet.
Lastbilschaufförer som jobbar natt eller måste vara hemifrån kanske hela veckan.
Busschaufförer som jobbar natt eller i delade skift.
Vårdpersonal som har schemalagd arbetstid både dag som natt.
Affärsanställda som jobbar på arbetsplatser som har öppet 8-21 eller ännu längre
Lärare som hela tiden har pressen på sig från alla håll och sällan lugn och ro.
Flygpersonal som flyger natt eller till sent på kvällen.
Gruvarbetare som måste vara nere i mörker och smuts.
Asfaltläggare som jobbar i solgasset ned helt asfalt.
Restaurangpersonal med sena kvällspass.
Poliser både dag som natt.

Ja, jag kan nog fortsätta ett bra tag till. Det är många som sliter för att vi andra ska kunna ha det bra.
Jag tackar er jag nämnde och er jag borde fått med. Tack !

Efter frukost och dom vanliga morgonbestyren gör jag ytterligare en kopp te och sätter mig i min favoritfåtölj . En skön stund till eftertanke.
Hur ser det ut i världen egentligen? Här sitter jag i ett tyst rum och funderar över hur många i världen som bara kan sitta i ett tyst rum och njuta av en kopp te efter att ha fyllt magen med frukost.
Att sitta mätt och utan risk för bomber, våld, granatsplitter, kyla, regn, hetta, hunger, törst.
Att veta att nästa mål står i kylen och är klar att tillagas.
Att veta var mina fru, mina barn och barnbarn befinner sig och inte behöver oroa mig för att soldater rusar in i deras hem för att våldta och/eller döda dom.
Ja, det är otroligt så bra vi har det egentligen. Ändå ska det gnälla och mycket vill ha mer. Och de som har lite vill också ha mer fast de inte gjort rätt för sig under många år (sjukdom undantaget).
Istället för allt gnäll om låg pension, flyktingar, LAS och gud vet vad så borde vi vara tacksamma över att leva i ett land utan krig och svält och att nästintill alla har tak över huvudet.
Visst allt kan bli bättre. Det kan det alltid. Men man kan inte bara kräva hela tiden, man måste också anstränga sig lite själv.
Men efter 50 år i arbete och under över 10 år med dubbla arbeten kan jag med gott samvete luta mig tillbaka med en kopp te för lite eftertanke.