Hade så gärna åkt till Stockholm och tittat på Brad Paisley.  Men det sprack. Livenations hemsida är så usel så det går inte ens att få ut en enda biljett, endast 2 st. Men tydligen har de legat ute sen oktober, så då är det kanske inteså konstigtatg deras site får spel. Jag får dra fram en CD i morgon och njuta istället.

God natt

Det lider mot sitt slut för denna gång för Stjärnorna på slottet. Fortfarande en fantastisk underhållning och fortfarande ingen som slår Börje Ahlstedts otrevligheter för några år sedan. OK, jag har aldrig haft Sanna Nielsen som favorit.
Men vad gör väl det? Genom åren har jag ändrat uppfattning om många som varit med i Fångarna. T ex ovan nämnde Ahlstedt som jag alltid tyckt var en skön typ, men inte var det.
Några av mina favoriter var med detta år. Carolina av Ugglas som är precis som hon är och gör henne till ett unikum och någon vi behöver. Sen har vi Marcus Samuelsson som liksom Carolina är den han är. En världsstjärna som bara är som han är. Utan divaliteter men med en fantastisk klädsmak. Och just klädsmak har ju Mark Lewengood som kan blanda en klädstil från sommarpolo till elegant man i guldkostym. Det han dock inte gör är att knyta en slips elegant. Men han är en sökning. Till slut har vi Pernilla Wiberg. En av Sveriges 2 bästa utförsåkartjejer och som alltid är trevlig och glad.
Så det är bara att sitta ner på lördagar och njuta. Tack för underhållningen.

Idag är det den internationella minnesdagen för förintelsen. Tänk att människan aldrig lär sig. Vi måste ju vara det dummaste djuret på jorden. Jag var själv i Auschwitz för ett antal år sedan. En dag jag aldrig kommer att glömma. Bussen från Krakow blev allt mer tyst desto närmare vi kom till fånglägret.
Väl där fick vi gå runt både i museet och i anläggningen. Jag stod på den berömda perongen dit miljoner människor lastades av och sorterades i olika grupper. Barn, män och i viss mån arbetsföra kvinnor. De som ansågs värdelösa ,som t ex små barn och gamla berövade på alla guldkedjor , ringar, glasögon mm och sedan eldades de upp nästintill omgående. Resten, d v s de arbetsföra klippte man av håret på och berövade allt värdefullt som t ex guld. De packades sedan in i nån av de 100-tals baracker. Dessa baracker som var varma på sommaren och iskalla på vintern. Toaletterna fanns i särskilda baracker. De bestod av ett betongfundament med hål i på en lång rad. Där fick dom sitta i stanken. Sen fanns det särskilda personer som fick hålla toaletterna så gått det gick.
Hemfärden till Krakow blev mycket tyst i bussen. Alla satt tyst med sina egna tankar. En mycket märklig dag.

Nu får det räcka. Israel har svarat på Hamas anfallskrig med att skjuta på kvinnor och barn. Det är mycket osmakligt sätt som under årtionden haft offerkoftan på sig p g a det dom har fått stått ut under WWII. Jo, de har visserligen korrekt att de fått mycket skit under kriget. Men det var inte för att de var judar, utan judar som höll ihop och byggde upp sina företag. Något som inte föll så väl ut hos nazisterna.

Nu är det ett annat terroristerna, Hamas, som ger sig på judarna. Kanske inte så konstigt när judarns har stulit deras land och som USA och FN hjälpte dom med. Men precis som under världskriget ska inte skulden läggas på tyskarna utan ett hungrande Tyskland som blind följde Hitler och nazisterna. Nu är det Hamas som har terroriststämpeln. Både rättvist och orättvist. Israel ska självfallet ha en terroriststämpel också eftersom de inte krigar mot soldater, eller som i detta fall Hamas, utom urskillningslöst skjuter på kvinnor, barn och gamla. Så gör terrorister . 

Därför måste Israel uteslutas från alla eventuella styrelseposter i organisationer som tillhör FN. Vidare ska de ut ur all kultur. D v s ut från alla museer och teatrar. Bort med dom från alla sportevenemang. Och distribution men inte minst så bara måste de ut från Mellodifestivalen. 

Och snälla, gör skillnad på palestinier och Hamas. De sistnämnda är ett gäng terrorister. Palestinier vill ha fred, men blir mer och mer som fiender till Israeler.

Skapa fred inte krig.

Hittills har det väl varit lite upp och ner på Handbolls-em och då menar jag domare och allt kring detta EM. Den största skandalen var dock att domarna inte VAR-granskade det sista friskaste där målskytten gjorde ett helt klart fel. Det var sista kastet som skulle avgöra matchen helt och hållet och då får man som fomare inte vara så nonchalant att man inte kontrollerade eventuella fel. 

I detta fall såg ju alla på reprisen att killen satte ner högerfoten och lyfte vänsterfoten, vilket inte är tillåtet.

Att i efterhand granska och ändra resultatet finns inte på kartan. Men i min värld av lagsport, som tyvärr inte finns, skulle jag som idrottare gå fram till domarna och be om en vargranskning. Allt för att själv inte framstå som fuskare resten av livet. Men hederlighet inom sport är ju numera nästintill osynlig. Ibland önskar jag att jag hade tränat mer och varit med i någon form av landslag och satt ner foten och gått fram till domaren och bett om en granskning av händelsen. Men det är numera bara en hypotes. Men jag blir förbannat över fransmannen som tog emot hyllningarna för sitt fusk. Det skadar sporten och jag tappar lite intresse. Lika mycket som t ex skidor efter Mühleggs fusk eller kanadensaren som hade dopat sig på 100 m 1987 (tror jag det var) . Allt sånt gör sporten mer och mer ointressant.

Men att I efterhand t ex ändra resultatet går inte eftersom då kommer det andra laget hitta något som gar hänt och så håller det på. Det är helt omöjligt. Matchens resultat måste stå fast. Domarens beslut under match måste stå fast, dock bör de vid ett sånt flagrant misstag inte få döma internationellt igen. Man kanske t o m kunna skapa en slags straff för domarna. De är visserligen inte felfria, men att som i detta fall göra en enkel VAR-koll kan ju inte vara speciellt svårt. Eller har han fått ett motbud?

Vaknade efter en orolig natt och ont i ryggen. Jag har inte hunnit kolla ännu, men hoppas på mycket sport på TV. Sen ska jag kolla vad det blir för väder de närmaste dagarna. Har jag tur så smälter skiten bort innan jag behöver bilen nästa gång. Min rygg ställer inte upp på skottning.

Jo, glömde ju tala om vad dag 2 av 11 var. Det är andra ensamma dan av 11. Varje år har svägerskan en lägenhet i Åre och då brukar frugan hänga på. De två gillar att prata och vara ute och gå och bara slappa. I år följer också svägerskans son med. Han är när 40 men har inte hittat den rätta än. Har hört att han är lite pedant och då blir det direkt svårare. Det finns inte så många likasinnade då. Lite synd, för han är väldigt snäll. Men jag vet ju inte hur han är när ljuset släcks. Han kanske är en elak jävel när allt kommer omkring, även om jag har väldigt svårt att tro det.

Hur som helst är jag ensam i 11 dar. Något som jag hatar. Vi träffades 1970, så vi har ju liksom vant oss vid varandra, även om jag kan bli arg ibland. Men det lugnar snart ner sig. 

Här skiner solen idag. Förr hade jag tagit mig en ordentlig promenad,  men idag blir det vara max 500 meter om jag inte ska ha mycket ont i morgon.

Men jag önskar alla mina läsarvänner en riktig fin lördag. Och har ni möjlighet så ta en riktig fin promenad,  gärna med lite termoskaffe eller té med er.